Annons
I sin naturliga miljö återfinns den oftast i floder med inte alltför kraftig ström. De finns i större antal i mjukare kraftigt syresatt vatten. Ofta återfinns större grupper längs rötter, trädstammar, eller grenar där de letar föda och söker skydd.
Allätare i naturen och äter allt från små ryggradslösa djur, men även små fiskar till växtdelar från mjukare vattenväxter. Äter i akvarium smått levande och fryst foder, men även torrfoder. Ska inte hållas med små fiskar som till exempel neontetror eftersom dessa riskerar att bli uppätna.
Det är nästintill omöjligt att skilja könen åt och man bör skaffa en grupp på fem till åtta individer som får växa upp tillsammans och para ut sig på ett naturligt vis.
Det kanske mest avgörande och speciella att tänka på då man håller Pterophyllum-arter är att ha ett tillräckligt högt akvarium, eller rättare sagt tillräckligt stor simhöjd. Vuxna fiskar av arten behöver en simhöjd på minst 65-70 cm, med bottensubstrat och annan inredning krävs alltså ett akvarium som är högre än så. Altumskalaren kan bli mer än 30 centimeter hög. Detta för att arten ska ha möjlighet att sträcka ut sig i sin helhet. Ett för lågt akvarium kan leda till böjda, fransiga och skadade fenor.
Akvariet skall vara tättplanterat med långbladiga växter, men även innehålla en del stenar och rötter och fiskarna skall ha ett fritt simutrymme. Vattencirkulationen får inte vara för kraftig.
Altumskalaren är en parbildande substratruvare som leker fritt. Antalet ägg kan uppgå till 500 per lek. Dessa läggs i regel på hårda växtblad och vaktas sedan intensivt av bägge föräldrarna. Denna art betraktas som extremt svårlekt och det finns några enstaka rapporter om lyckade odlingar. Som ungfiskar är de stimbildande och det är först som vuxna de bildar par. Den är revirhävdande, men ändå relativt fredlig. De är också ganska långsamma graciösa simmare och skall därför inte hållas ihop med tuffa fiskar. De långa fenorna kan utgöra en oemotståndlig frestelse även för arter som normalt inte biter av fenor.
Det som främst skiljer den från den vanliga skalaren är att antalet fjäll i en rad på sidan är 30 till 39 hos P. scalare och 46 till 48 hos P. altum samt huvudformen (altumen har en brant stigande huvudrygglinje och ett ?jack? snett ovan ögonen). Dessutom har den proportionellt (i förhållande till kroppen) längre fenor än vanliga skalarer i samma storlek. Det är dock inte alltid lätt att se skillnad på välväxta exemplar av den vanliga P. scalare och P. altum. Dessutom förekommer i handeln andra arter/varianter som bland annat den så kallade perualtumen som dock i nuläget anses vara en skalarvariant. Inte nog med detta utan det diskuteras dessutom om altum från Rio Negro resp. Rio Orinoco i själva verket är olika arter.
Pellegrin, Jacques. 1903. "Cichlidé nouveau de lOubanghi appartenant au genre Lamprologus". Bulletin du Musée National dHistoire Naturelle. Vol. 9: p 220-221.
Kullander, S.O. (2003) Cichlidae (Cichlids)., p. 605-654. In R.E. Reis, S.O. Kullander and C.J. Ferraris, Jr. (eds.) Checklist of the Freshwater Fishes of South and Central America. Porto Alegre: EDIPUCRS, Brasil.
Burgess, Warren E. (1979), The Species of Angelfish, Aqualog IV
Kullander, Sven O. (1998), "A phylogeny and classification of the South American Cichlidae (Teleostei: Perciformes)," in Malabarba, L., et al. (eds), Phylogeny and Classification of Neotropical Fishes, pp. 461-498.
