I sin naturliga miljö återfinns den bland en massa rötter. Deras lek är i den naturliga miljön säsongsbunden och inträffar under regnperioden då floderna svämmar över och då blir levnads/lekutrymmet större och mer mat finns tillgängligt.
Köttätare som i sin naturligamiljö främst lever av insekter och deras larver vilka de fångar i de mellersta och övre vattenlagren. Den lilla munnen kan "fölängas" vilket gör det lättare för dem att fånga insekterna.
Den äter i akvarium smått levande och fryst foder, men även torrfoder. Ska inte hållas med små fiskar som t.ex. neontetror eftersom dessa riskerar att bli uppätna.
I sin naturliga miljö återfinns den bland en massa rötter. Deras lek är i den naturliga miljön säsongsbunden och inträffar under regnperioden då floderna svämmar över och då blir levnads/lekutrymmet större och mer mat finns tillgängligt.
Köttätare som i sin naturligamiljö främst lever av insekter och deras larver vilka de fångar i de mellersta och övre vattenlagren. Den lilla munnen kan "fölängas" vilket gör det lättare för dem att fånga insekterna.
Den äter i akvarium smått levande och fryst foder, men även torrfoder. Ska inte hållas med små fiskar som t.ex. neontetror eftersom dessa riskerar att bli uppätna.
Det är nästintill omöjligt att skilja könen åt vilket gör det än viktigare att starta med en liten grupp. Hanar som lekt utvecklar en liten puckel.
Det kanske mest avgörande och speciella att tänka på då man håller Pterophyllum-arter är att ha ett tillräckligt högt akvarium, eller rättare sagt tillräckligt stor simhöjd. Vuxna fiskar av arten behöver en simhöjd på minst 40-45 cm, med bottensubstrat och annan inredning krävs alltså ett akvarium som är högre än så. Detta för att arten ska ha möjlighet att sträcka ut sig i sin helhet. Ett för lågt akvarium kan leda till böjda, fransiga och skadade fenor.
Akvariet skall vara tätt planterat med långbladiga växter, men även innehålla en del stenar och rötter samt ha ett fritt simutrymme. Vattencirkulationen får inte vara för kraftig. De är ganska långsamma graciösa simmare och skall därför inte hållas ihop med tuffa fiskar då de långa fenorna kan utgöra en oemotståndlig frestelse även för arter som normalt inte biter av fenor.
Man bör skaffa en grupp på 5-6 individer som får växa upptillsammans och para ut sig på ett naturligt vis.
Skalaren är en parbildande substratruvare som leker fritt. antalet ägg kan uppgå till 1000 per lek, men vanligare är 200-400 st. Dessa läggs i regel på hårda växtblad och vaktas sedan intensivt av bägge föräldrarna. Som ungfiskar är de stimbildande och det är först som vuxna de bildar par. Denna art är revirhävdande, men ändå relativt fredlig.
Det finns många skalarvarianter (såväl naturformer som avelsformer) i handeln. Till de populationer som hanteras separat inom akvariehobbyn hör den rödryggade skalaren som kommer från Manacapuré i centrala Amazonas och den västliga P. scalare, Rio Nanay eller "Peru-scalaren" (ibland missvisande "Peru-altum") som åtminstone ibland uppvisar bruna prickar på kroppssidorna. Vanliga odlingsvarianter är marmorskalar, rökskalar, guldskalar och svart skalar. Dessa ska skötas på samma sätt som vildformen. Däremot kan slöjskalar kräva ett högre akvarium och vara mer känslig för fenbitande fiskar
Utseendet på odlingsvarianterna kontrolleras av ett fåtal mutationer. Dessa mutationer ger upphov till olika alleler (genvarianter) i ett lokus (plats på kromosomen). De vanligaste ligger i ett lokus som kallas Mörk (Dark). I detta finns allelerna mörk (D), marmor (M), guldmarmor (Gm) och guld (g). Då dessa är i samma lokus kan endast två finnas samtidigt. De kan också finnas tillsammans med vildformens silverallel (+) och då blir karraktären svagare. D D ger en svart skalar medan flera kombinationer av M ger en marmorskalar. Guldmarmor blir det med Gm Gm och Gm g medan endast g g ger guldskalar.
Utöver mörklokuset finns det mutationer på andra ställen i genomet. Rök (Sm) ger till exempel de diffust mörkfärgade rökskalarerna i enkel uppsättning och choklad i dubbel uppsättning. Slöj (V) ger slöjskalarer i enkel uppsättning och superslöjor i dubbel uppsättning. Albino (a) ger albinoskalarer i dubbel uppsättning. Det finns fler mutationer i andra lokus och leopard är till exempel en kombination av specifika alleler i lokusen Rök och Zebra.
Schultze, F.. 1823. "Fischen". in: M.H.C. Lichtenstein, Verzeichnis der Doubletten des Zoologischen Museums der Koeniglichen Universität zu Berlin nebst beschreibung vieler bisher unbekannter Arten von Säugethieren, Voegeln, Amphibien und Fischen. i-x + pp. 1-118
Cuvier, Georges & A. Valenciennes. 1831. "Histoire Naturelle des Poissons". Tome septième. Livre septième. Des Squamipennes. Livre huitième. Des poissons à pharyngiens labyrinthiformes. i-xxix + pp. 1-531
Heckel, Johann Jakob. 1840. "Johann Natterers neue Flussfische Brasiliens nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden)". Annalen des Wiener Museums der Naturgeschichte. pp 325-471
Kullander, Sven. 1986. "Cichlid Fishes of the Amazon River Drainage of Peru". Swedish Museum of Natural History. Cichlids Amazon. pp. 1-431
Paepke, Hans-Joachin & I. Schindler. 2002. "Zur Erstbeschreibung von Pterophyllum scalare (Schultze in Lichtenstein, 1823) (Pisces, Cichlidae)". Mitteilungen aus dem Museum für Naturkunde in Berlin. (n. 78); pp. 177-182
Dave M
Tropictank
PiaJo71
Mats Bryzell
Sök
Ciklidbladet
Artregister
Växter
Forum
Medlem
Köp & Sälj
Rabatt