Heros severus

Släkte: Heros
Art: severus
Grupp: Övriga
Beskrivning: Heckel
År: 1840
Tidigare vetenskapligt namn: Cichlosoma severum, Astronotus severus, Heros sp. "inirida", Heros sp. "curare"
Populärnamn: Hantelciklid
Geografiskt område: Sydamerika
Typlokal: Maribitanos, Río Negro, Venezuela.
Utbredning: Hela dess utbredning är inte känd, men arten finns i floder i Brasilien, Colombia och Venezuela.
NCS Artbeskrivning: David Rejdemyhr, 2019-05-23

Naturlig biotop

Arten finns i långsamflytande floder av svartvatten, dvs mörkt med lågt pH. De finns i stora mängder vid strandkanter intill fallna stockar och knotiga rötter, där de också finner skydd från rovdjur. Ett pH-värde runt sju eller något under och ett något mjukt vatten.

Föda

De flesta hantelciklider kan vara mycket svåra att ha tillsammans med växter. Dels äter de växterna men även de mest oätliga kan gå åt om de växer i närheten av lekplatsen och rivs av den anledningen sönder. För att få växterna att klara sig kan man mata hantelciklider med förvällda grönsaker, även om det finns väldigt blandade åsikter om detta.

Hantelciklider är förhållandevis långsamma vid matning och föredrar i akvarium flytande foder eller föda som åtminstone inte sjunker till botten. Flytande pellets med hög vegetabiliskt innehåll är utmärkt foder. Om de har utrymme håller de sig gärna 20-30 cm under ytan och gör utfall mot maten vid ytan, liknande det många tetror gör. De kan också ta mindre fiskar och drar sig inte för att jaga dessa även dagtid om de är små nog.

Könsskillnad

Hanen har en högre kropp än honan som fullvuxen. Hanens längre fenstrålar skiljer honom också från honan. Mest karakteristiskt för hanar är de linjeringar man ser på gällocket vilket honorna saknar.

Akvariemiljö

För att de ska trivas är det viktigt med ordentligt med utrymme och gömslen. De uppvisar mer trygghet och intressantare beteende om de har möjlighet att gömma sig under en grov gren eller liknande. Då de lägger sin rom på lutande eller lodräta ytor uppskattas även stora stenar eller trädgrenar som lutar brant ned mot botten.

Det finns erfarenheter att crinumlökar av olika varianter fungerar, men Anubias brukar sluta i små sönderrivna bitar som flyter i kring i akvariet.

Beteende & lek

De är biparentala substratruvare (båda föräldrarna ruvar) och lägger rom på en lutande yta som noggrant rengjorts. Äggen kläcks efter cirka två dagar vid 28 °C. Därefter flyttas larverna till en intilliggande plats som valts ut i förväg, ofta genom att en liten grop i sanden grävts ut. Var vaksam om de valt en högt belägen plats för äggen då de kan blottläggas vid vattenbyten.

Larverna är frisimmande efter cirka 5-7 dagar och ofta ser man stora svärmar med yngel kring de båda föräldrarna som kraftfullt vaktar sin avkomma. De kan under denna tid göra häftiga utfall mot övriga invånare, men väldigt sällan som ger faktiska skador. Om man ska lyckas med att få lek är det viktigt med skyddade områden och rymligt akvarium med inte alltför många andra fiskar.

Allmänt

Som unga är de svåra att könsbestämma, bäst är att starta med en grupp och därefter låta dem para ut sig efter hand.

Namnet H. severus har under de 90- och 2000-talet används brett och vitt inom hobbyn som representation för alla arter i släktet men också av de mer pålästa som den enda art i släktet vilken är munruvande. I beskrivningen av H. libifer jämför författarna holotypen av H. severus (Heckel 1840) och kommer då fram till att det inte är den munruvande arten istället har den andra karaktärsdrag som bruten fjärde rand på flanken (= rand 3 bakifrån enligt ŘÍČAN et al. 2005). Den enda kända munruvande arten i släktet är därmed H. liberifer.

Identifiering Skiljer sig från övriga i släktet med att fjärde randen på flanken inte är av full längd och når endast 3/4 upp från buken.

Litteratur

Eigenmann, Carl H & C. H. Kennedy. 1903. "On a collection of fishes from Paraguay, with a synopsis of the American genera of cichlids". Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia.

Eigenmann, Carl H & W.L. Bray. 1894. "A revision of the American Cichlidae". Annals of the New York Academy of Science. v. 7(n.1), pp. 607-624.

Eigenmann, Carl H & R.S. Eigenmann. 1891. "A catalogue of the freshwater fishes of South America". Proceeding of the United States National Museum. XIV: 67-69.

Heckel, Johann Jakob. 1840. "Johann Natterers neue Flussfische Brasiliens nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden)". Annalen des Wiener Museums der Naturgeschichte. pp 325-471.

Regan, Charles Tate. 1905. "A revision of the fishes of the American cichlid genus Cichlosoma and of the allied genera". Annals and Magazine of Natural History. (Ser. 7) vol. 16; pp 60-77; 225-243; 316-340; 433-445.

Říčan, O., Musilová, Z., Muška, M., & Novák, J., J. 2005. Development of colouration patterns in neotropical cichlids (Teleostei: Cichlidae: Cichla- somatinae). Folia Zoologica 54 (Suppl. 1.), 1-46.