Dyra fiskar och myter om svårighetsgrader = intressant och populär fisk?

[FI]

På nätet ser det tveklöst ut så vad jag kan se, ju dyrare fisken är desto högre är intresset för arten bland akvaristerna, speciellt om den är lite ovanlig också. Sägs den dessutom vara lite svår så skenar populariteten snart upp i det blå. Vi har sett detta med diskus, malawi, vi ser det med tropheus, saltvatten har t.o.m. blivit en helt egen nisch, nästan en egen hobby, trots att den stora skillnaden är salthalten i vattnet och lite annan utrustning.

Och det pratas ofta om nybörjarfisk, och inte sällan på ett sätt så dessa framställs som direkt tråkiga, men bra att börja med. Detta trots att nybörjarfiskarna rent beteendemässigt ofta är minst lika intressanta som sina dyrare och mer ovanliga kusiner. Vilket dock tycks ha glömts bort.

Till slut har så pass många skaffat de dyra ovanliga arterna att det uppdagas att de inte var så svåra trots allt, man behövde inte vara überakvarist för att kunna hålla dem, och de tidigare så ovanliga firrarna blir rätt vanliga, och priserna går ner...
Och som ett brev på posten så faller även intresset för dem...

Men vänta! Nu bildas det nya grupperingar kring nya dyrare ovanligare arter...

Och så håller det på.



OBS! Det här är nu mina egna reflektioner och ganska grova generaliseringar, så ta allt med en nypa salt. Men håll med om att det till stor del är så här hobbyn fungerar.


Frågan är då, varför blir det så här egentligen?
Verkar gräset alltid grönare på andra sidan bland oss akvarister?
Dalar intresset så fort det börjar rulla på så pass att man vet vad man gör?
Inte undra på att man sällan ser stora fina exemplar.

[poujac]

Är det inte så med alla hobbies och för att inte glömma elektronik pryllar.

[Barracudan]

Frimärkssamlare nöjer sig antagligen inte med frimärken som alla andra har, ju ovanligare,desto bättre.

Hundintresserade nöjer sig inte med en blandras, även om den viftar på svansen och skäller precis som alla andra hundar.

En som är papegojintresserad, och har lyckats odla småpapegojor, vill säkert försöka sig på kakaduor/aror osv.

Lyckas du odla guppy, vill du prova barber - tetror - scalar - röd sebra - julidochromis-tropheus - hästnosar -discus-petrochromis - när du odlat alla dessa - försök med Altum

Det är detta som är tjusningen med hobbyn, att vidareutvecklas, och prova på nytt.

[FI]

Är det inte så med alla hobbies och för att inte glömma elektronik pryllar.

Du menar om man byter stereogrejer för att en ny ljudteknik hypas på nätet t.ex? Eller skaffar en ny mobil varje år typ då nya allt flashigare modeller dyker upp? Eller en ny dator då en ny processor har kommit? etc

Delvis kanske, man jag tycker inte det är samma sak, oftast söker man i så fall en förbättring av det man har. Man får nog svårt att motivera varför troffar är bättre än mbuna. Det är väl mer att det är en skillnad i beteende, och man kanske är lite trött på det man har, man vet redan hur de är till beteendet, man vet hur man sköter dem, och man vill testa något nytt.

Vi söker nya utmaningar kanske? Skulle förklara varför det nästan alltid är svårighetsgraden som dras upp då en ny dyr mer exklusiv art börjar bli lite poppis. Undra hur många som hade satsat stenhårt på en ny art som sades vara bra som nybörjarfisk?... Jag skummade igenom en tråd i morse där just "nybörjarfisk" nästan tolkades som en spottloska rakt i ansiktet. :/

Men tänk om man skulle göra likadant med hundar. Skaffa en hundvalp av en ras, lära den en del trick, sedan byter man in den efter ett år eller så och skaffar en annan ras, och gör likadant med den, sedan en ny igen, och igen. Skulle nog ses som lite märkligt kan jag tänka mig. :/

[FI]

Frimärkssamlare nöjer sig antagligen inte med frimärken som alla andra har, ju ovanligare,desto bättre.

Hundintresserade nöjer sig inte med en blandras, även om den viftar på svansen och skäller precis som alla andra hundar.

En som är papegojintresserad, och har lyckats odla småpapegojor, vill säkert försöka sig på kakaduor/aror osv.

Lyckas du odla guppy, vill du prova barber - tetror - scalar - röd sebra - julidochromis-tropheus - hästnosar -discus-petrochromis - när du odlat alla dessa - försök med Altum

Det är detta som är tjusningen med hobbyn, att vidareutvecklas, och prova på nytt.

Jodå du har en poäng helt klart. Men är det inte lite tragiskt egentligen? Detta beteende leder i så fall till att vi sällan får se fiskarna fullvuxna. Vi byter in dem då utmaningen att t.ex. få dem att leka börjar försvinna. Sedan nästa art. Och nästa. Vi styrs av nyhetens behag kan man säga.

Nu gör inte alla så här, absolut inte, men jag tror att många av oss som är mycket på nätet har en tendens att lockas in på nya arter lite för ofta än vi kanske borde. Inte minst jag själv... Mina äldsta fiskar är max 7 år :/

[Barracudan]

Håller med dig om att man byter lite för ofta. Hur många gånger har man inte ångrat sig och tängt - varför sålde jag dom fiskarna, dom hade varit grymmt stora och mäktiga nu.

[Carl]

Håller med.....
mitt problem är att jag bara har två burkar, bor för trångt för mer. och så blir man sugen på att byta biotop..... att man aldrig lär sig. Svårighetsgrad har jag aldrig förstått mig på alls, brukar kunna hålla Tanganyiksciklider utan problem, både billiga och dyra, men nu har jag försökt mig på västafrikaner och det funkar aldrig, allt nån fiskjävel som kroknar eller, t.o.m Killis verkar för svårt nu...... Och då blir man sugen på att byta tillbaka.
Jag brukar unna mig att byta typ vartannat år, för att kompensera för att jag inte kan ha så många burkar, men mest blir det Tanganyika år ut och år in.
/Carl

Tillägg i efterhand:
Sammanfattningsvsi, priset har inte alls alltid att göra med svårighetsgrad, för mig verkar det vara tvästom....
Och jag tycker det är lika kul med billiga som dyra firrar, t.ex Jullar eller hästnosar eller vad som..

[PatrikMalmo]

Känner igen beskrivningen, men den passar inte in på mig. Jag är intresserad av lite allt möjligt, men en gemensam faktor är oftast att det ska vara små fiskar/räkor. Behöver inte alls vara ovanliga saker, jag kör t ex guppy i en burk.

Bara för att det är ovanligt behöver det inte heller vara dyrt. Ta t ex många killis. Kostar sällan särskilt mycket, men flera av dem är näst intill omöjliga att hitta (när man väl hittar dem kan resan bli dyr, men fisken brukar inte kosta särskilt mycket). Många som håller killis är mer intresserade av att arten bevaras inom hobbyn än att få ut särskilt mycket pengar för dem. Är man lite bundis med en del killioter kan man ofta FÅ fisk gratis just pga ovanstående.

Växter gillar jag också, och javaormbunke och javamossa har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Det är verkliga nybörjarväxter, men jag gillar dem helt enkelt. Visst, det är skoj att det kommer nya varianter av mossor, men det innebär inte att jag gör mig av med orginalet. Nu är jag dock lyckligt lottad iom att jag har ca 6 kubik vatten, fördelat på 40-50 kar i en källare, så jag har plats för att både behålla grejer och skaffa nytt intressant.

Så, lite nytt då och då är lite skoj, men favoriterna finns kvar. Fast jag kanske bara är undantaget som bekräftar regeln?

Hilsen,

/P

[Carl]

Hej.
skulle jag haft bara lite fler burkar hade jag aldrig gjort mig av med fisk.
/Carl

[liv]

På nätet ser det tveklöst ut så vad jag kan se, ju dyrare fisken är desto högre är intresset för arten bland akvaristerna, speciellt om den är lite ovanlig också. Sägs den dessutom vara lite svår så skenar populariteten snart upp i det blå. Vi har sett detta med diskus, malawi, vi ser det med tropheus, saltvatten har t.o.m. blivit en helt egen nisch, nästan en egen hobby, trots att den stora skillnaden är salthalten i vattnet och lite annan utrustning.

Och det pratas ofta om nybörjarfisk, och inte sällan på ett sätt så dessa framställs som direkt tråkiga, men bra att börja med. Detta trots att nybörjarfiskarna rent beteendemässigt ofta är minst lika intressanta som sina dyrare och mer ovanliga kusiner. Vilket dock tycks ha glömts bort.

Till slut har så pass många skaffat de dyra ovanliga arterna att det uppdagas att de inte var så svåra trots allt, man behövde inte vara überakvarist för att kunna hålla dem, och de tidigare så ovanliga firrarna blir rätt vanliga, och priserna går ner...
Och som ett brev på posten så faller även intresset för dem...

Men vänta! Nu bildas det nya grupperingar kring nya dyrare ovanligare arter...

Och så håller det på.



OBS! Det här är nu mina egna reflektioner och ganska grova generaliseringar, så ta allt med en nypa salt. Men håll med om att det till stor del är så här hobbyn fungerar.


Frågan är då, varför blir det så här egentligen?
Verkar gräset alltid grönare på andra sidan bland oss akvarister?
Dalar intresset så fort det börjar rulla på så pass att man vet vad man gör?
Inte undra på att man sällan ser stora fina exemplar.

Vel,har 4stk S.daemon som er 8 år gammel.De utvikler seg hele tiden sakte men sikkert.De er ca.20cm og er veldig sterke i farger og tegninger.Finnene er blitt mere utdragne med årene,spesielt ryggfinnen.Det er vel kanskje sånn att fiskene utvikler seg hele tiden?Så har man tålmodighet får man flotte fisker.De går med noen C.lepidota på ca.1år.Skal bli artig og følge dem også.Har forøvrig stor tro på vannskifte ca.50% i uka og variert for.Har også et lite kar med neontetra og guppy.Guppyen blir jeg aldri lei.Den arten har fulgt meg i alle år jeg har hatt akvarium ca.35 år.

[Carl]

förresten, lustigt, jag är just på väg att fixa Guppys.
/Carl

[FI]

Håller med dig om att man byter lite för ofta. Hur många gånger har man inte ångrat sig och tängt - varför sålde jag dom fiskarna, dom hade varit grymmt stora och mäktiga nu.

Precis! Tänk om jag hade haft kvar mitt fösta stora jaguarciklidspar nu. Fyyy så grymma de hade varit! Tragiskt nog är det också de enda jaggorna jag har varit nöjd med, de hade både beteendet och utseendet. Och de bytte jag bort...

[FI]

Känner igen beskrivningen, men den passar inte in på mig.

...

Fast jag kanske bara är undantaget som bekräftar regeln?

Mja du, du är nog ett undantag om inte annat för att du har 6 kubik vatten vilket också beskriver problematiken rätt tydligt. Vi andra har väl inte plats helt enkelt. Jag har 3 kar, ett 375, ett 240 och ett 540, och då är det tyvärr lätt att lockas till att byta ut vissa fiskar om de är knepiga att kombinera med annat. Precis som Carl säger, klockren beskrivning även på mig, hade jag bara haft fler kar så hade jag aldrig gjort mig av med fiskar jag gillade.

Jag tror också att mängden kar i ditt fall gör att det känns mindre slösaktigt, eller vad man nu ska säga, att hålla enklare vanligare arter än för många andra.

Fundera på vad du hade haft för fiskar om du bara fick ha ett kar. Och inte ett 6-kubiks kar då utan t.ex. en vanliga 375a.

Intressant tanke faktiskt... ska fundera på det själv också, det skulle nog luta åt jaggor just nu men samtidigt är det ju inte de jag har haft kvar längst så. Hmmm.

[FI]

Vel,har 4stk S.daemon som er 8 år gammel.De utvikler seg hele tiden sakte men sikkert.De er ca.20cm og er veldig sterke i farger og tegninger.Finnene er blitt mere utdragne med årene,spesielt ryggfinnen.Det er vel kanskje sånn att fiskene utvikler seg hele tiden?Så har man tålmodighet får man flotte fisker.De går med noen C.lepidota på ca.1år.Skal bli artig og følge dem også.Har forøvrig stor tro på vannskifte ca.50% i uka og variert for.Har også et lite kar med neontetra og guppy.Guppyen blir jeg aldri lei.Den arten har fulgt meg i alle år jeg har hatt akvarium ca.35 år.

Jupp det är så man ska göra, det lönar sig att ta det lite lugnt och vänta ut fiskarna.

Ett exempel som fick mig att vakna upp lite. Han jag köpte mitt nya 540 av hade haft samma fiskar, samma placering på inredningen, från starten då han började med hobbyn till då karet nu togs ner och såldes till mig 6-7 år senare. Han hade bara matat och bytt vatten kan man säga. Det hela blev nästan lite komiskt, själv kan jag inte ens räkna hur många olika fiskar jag har haft under samma tidperiod, jag har t.o.m. hunnit prova på saltvatten och sedan tagit ner allt och startat upp med sötvatten igen under samma tid. Och han hade startat upp karet, i med fisken, och sedan haft det så.

Just det, en sak som förklarar det hela rätt bra. Vi skulle håva upp fiskarna, och han hade bara en håv, en pyttepytteliten rackare, och den hade ju passat perfekt då han skaffade fiskarna... borde väl funka nu också... men nu var det knappt så halva fiskarna gick in i håven! haha Han hade bl.a. den största eldstjärten jag har sett, lugnt en 15cm. Jag hade ingen aning om att de blev så stora.

[LN]

På nätet ser det tveklöst ut så vad jag kan se, ju dyrare fisken är desto högre är intresset för arten bland akvaristerna, speciellt om den är lite ovanlig också. Sägs den dessutom vara lite svår så skenar populariteten snart upp i det blå. Vi har sett detta med diskus, malawi, vi ser det med tropheus, saltvatten har t.o.m. blivit en helt egen nisch, nästan en egen hobby, trots att den stora skillnaden är salthalten i vattnet och lite annan utrustning.

Och det pratas ofta om nybörjarfisk, och inte sällan på ett sätt så dessa framställs som direkt tråkiga, men bra att börja med. Detta trots att nybörjarfiskarna rent beteendemässigt ofta är minst lika intressanta som sina dyrare och mer ovanliga kusiner. Vilket dock tycks ha glömts bort.

Kan inte hålla med där. Jag tycker att det väldigt sällan pratas om nybörjarfisk på fiskforumen.
Däremot pratas det endel om lättare eller svårare ciklider att börja sin hobby med.

Ja ser det mera som en form av tips, när frågan kommer "vilka firrar ska ja börja med i mitt nystartade 540?". Så svarar man att det kan vara bra att börja med den eller den firren för att den är lättskött och billig. Ja ser aldrig någon svara att den eller den firren är simpel därför för lite tråkig.

Sen tycker jag att det kul när det dycker upp stridigheter som petrostråden, det är det som ger näring åt vårt forum, helt enkelt när folk inte är översens