L. ocellatus lever vid Tanganyikasjöns sandstränder där det finns gått om tomma snäckskal. P.g.a. ögonens storlek kan man misstänka att den lever på ett djup av ca 10-40 m.
I sitt naturliga element består födan i huvudsak av små kräftdjur, men i akvariet äter den det mesta som bjuds. Bra mat är t ex Mysis, mygglarver och vanligt torrfoder.
L. ocellatus lever vid Tanganyikasjöns sandstränder där det finns gått om tomma snäckskal. P.g.a. ögonens storlek kan man misstänka att den lever på ett djup av ca 10-40 m.
I sitt naturliga element består födan i huvudsak av små kräftdjur, men i akvariet äter den det mesta som bjuds. Bra mat är t ex Mysis, mygglarver och vanligt torrfoder.
L. ocellatus har en kompakt kroppsform vilket framgår av bilden. Det finns de som anser att den här arten inte är något annat än ful (en riktigt ful liten) ankunge. Men som i det flesta andra sammanhang finns det de som tycker annorlunda. Både hanen och honan har vissa inslag av lila-blå färg på den nedre halvan av kroppen. Övriga delar av kroppen är ljustbruna medan fenorna är något mörkare. Ryggfenan har även en skarp ljus kant.
Eftersom den här arten inte är speciellt storväxt och knappast kan kallas för storsimmare så behövs det inte något större akvarium. Det går alldeles utmärkt med ett akvarium på ca 75 l. Inredningen bör bestå av fin sand och självklart skall det finnas ett antal snäckor, typ vinbärssnäcka.
Temp 23-26 C, pH 8.5-9.0 och DH ca 11.
I vårt akvarium har det visat sig att L. ocellatus är en klart egoistisk fisk. Om den mot förmodan och av någon anledning vill byta snäcka täpper den helt sonika igen den gamla med sand. Konditionen kanske inte är den bästa, ty stödd på sina bukfenor står den mest vid ingängen och vaktar sin snäcka.
Beskrivningen är tagen ur NCS artikelarkiv (1983)
Peter Andersson
Sök
Ciklidbladet
Artregister
Växter
Forum
Medlem
Köp & Sälj
Rabatt