Malawisjön. Bara i den södra delen av sjön upp till Namalenje Island. Förekommer även i Lake Malombe. Där den finns är den ganska vanlig. N. fuscotaeniatus verkar föredra stenar blandat med sand, men ses ganska ofta bland växtlighet på ganska grunt vatten.
Den matas med fiskkött, musslor, räkor eller räkmix med låg andel vegetabilier.
Utfärgade hanar är härligt blå-grön metallic över hela kroppen. Framförallt analfenan är röd, men även andra fenor har inslag av rött. Honan är brunvit i samma mönster som övriga Nimbochromis, vilket gör dem väl kamouflerade.
Hanen kan nå en storlek av omkring 25 cm, honorna stannar i växten ca 5 cm tidigare.
I akvariet bör den inte hållas med alltför små fiskar.
En stor och robust ciklid som kräver ett stort akvarium, minst två meter långt. Eftersom den äter mycket bör filtret vara väl tilltaget. Glöm inte de obligatoriska vattenbytena. När man har Malawiciklider kan man byta rejält med vatten. Vattenvärdena i Malawisjön indikerar högt pH-värde och en ganska hög hårdhet. I akvariet bör det vara över pH 7.5 och över KH 10.
Men viktigast är ändå vattenbytena!
Här har vi att göra men en riktig rovfisk. I naturen ligger den i bakhåll och gör utfall mot småfisk, t.ex. Mbuna-yngel. Den står ibland i Vallisneria-snår. Trots att den jagar ensam kan man ibland se fler exemplar i närheten av varandra.
Som nästan alla Malawiciklider är den munruvare. Honan har ynglen i munnen mellan 20 till 25 dagar. Efter att ungarna är utsläppta tar hon hand om dem ganska länge. Detta är heller inte ovanligt hos de övriga medlemmarna i släktet. Vill man spara några ungar bör honan flyttas till ett annat akvarium. Tänk på att kullarna kan vara ganska stora, så akvariet får inte vara för litet.
