Annons
Chromys moffatii, Paratilapia moffati, Astatotilapia moffati, Tilapia cabrae, Tilapia lucallae, Pseudocrenilabrus natalensis, Tilapia ellenbergeri, Haplochromis philander, Haplochromis philander philander, Hemihaplochromis philander, Pseudocrenilabrus philander dispersus, Haplochromis philander dispersus, Hemihaplochromis philander dispersus, Tilapia philander, Paratilapia luebberti, Haplochromis philander luebberti, Pseudocrenilabrus philander luebberti
I sin naturliga miljö återfinns den i flera olika typer av miljöer som mindre vattensamlingar (forsar, dammar, kanaler och vattenhål), i grunda delar av sjöar samt i sumpmarker.
Kött och allätare. Äter i akvarium allt standardfoder, men fryst foder bör vara en del av kosten.
Hanen är betydligt färggrannare (guldglänsande kropp) än honan och har en röd fläck på analfenan.
Akvariet skall innehålla flera gömställen och tåliga växter, som helst bör placeras i krukor eftersom den gräver en del (speciellt under lektiden). Finkornig sand är lämpligt som bottenmaterial. Det är svårt att hålla fler än en hane i samma akvarium. Det bästa är att hålla en hane ihop med några honor. Man kan hålla den ihop med andra robusta ciklider (dock ej väldigt aggressiva ciklider), malar samt tetror (inte allt för små).
Den lilla egyptiska munruvaren är starkt revirhävdande och aggressiv, speciellt vid leken. Som namnet säger är den en munruvare. Rommen läggs i av hanen grävda gropar. Honan tar sedan upp de befruktade äggen (30-120 per lek) i munnen. Hon ruvar sedan avkomman ca. 12-14 dygn. Även efter att ynglen släppts ut för första gången, fortsätter honan ytterligare en tid att ta in dem i munnen vid fara och under natten.
Det finns flera olika varianter av denna art och de skiljer sig något åt ifråga om färg och storlek (8-12 cm). Något som ytterligare rör till det hela är att i Sverige säljs även den betydligt vanligare Pseudocrenilabrus multicolor ibland under namnet liten egyptisk munruvare.
Arten har underarter som vi valt att lägga som synonymer till denna art likt våra referenser även gör. För att undvika korsningar rekommenderar vi starkt att hålla reda på fångstplats av de arter ni har och hålla dem separerade från varandra
Weber, M. (1897). Beiträge zur Kenntniss der Fauna von Süd-Afrika. I. Zur Kenntniss der Süsswasser-Fauna von Süd-Afrika. Zoologische Jahrbücher, Abteilung für Systematik (Jena). vol. 10. 135-199.
Boulenger, G. A. (1907). The Fishes of the Nile. Zoology of Egypt; London. 2 vols. 1-578.
Fowler, H. W. (1934). Fishes obtained by Mr. H. W. Bell-Marley chiefly in Natal and Zululand in 1929 to 1932. Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia. vol. 86. 405-514.
Loiselle, P. V. (1982). Pseudocrenilabrus the dwarf African mouthbrooders. Part two: The Pseudocrenilabrus ventralis and the Pseudocrenilabrus philander complex. Freshwater and Marine Aquarium (FAMA). v. 5 (no. 2). 30-34; 66-71; 75
Ribbink, A.J. (1990). Reproduction of Pseudocrenilabrus philander. FishBase. https://www.fishbase.se/Reproduction/FishReproSummary.php?ID=6891&GenusName=Pseudocrenilabrus&SpeciesName=philander&fc=349&StockCode=7212
Skelton, P.H. (2012). Pseudocrenilabrus philander philander (Weber, 1897) – Southern mouth-brooder . FishBase. https://www.fishbase.se/summary/Pseudocrenilabrus-philander+philander.html
Seriously fish. (2021). https://www.seriouslyfish.com/species/pseudocrenilabrus-philander/
