Annons
Nordöstra Mexiko och södra Texas från Rio Concho till de lägre delarna av Rio Grandes flodsystem. Hittas i dammar, bevattningskanaler och både större och mindre floder. Föredrar varma vattendrag med mycket växtlighet.
Till största delen äter den alger, växter och växtdelar men tar även gärna maskar, insekter, små kräftdjur och en och annan småfisk. I akvarium bör man ge den en varierad kost där tyngdpunkten ligger på vegetabilier.
Hanarna är oftast större och kraftigare och får med tiden också en framträdande pannpuckel. De har även längre fenstrålar på rygg och analfenorna än honorna.
Ett stort rymligt akvarium inrett med finkornig sand, sten och rötter är att föredra. Man kan även prova att inreda med ett antal tåligare växter men eftersom fisken äter grönt och gräver en hel del kan man nog inte räkna med att dessa får vara oantastade.
H. cyanoguttatus är en substratruvare som leker relativt öppet på en sten eller gren. Kullstorleken kan uppgå till 500 ägg. Innan lek etableras ett revir som föräldrarna sedan försvarar aggressivt leken igenom. De antar i princip samma lekdräkt man även hittar hos H. carpintis, dvs huvudet och främre delen av kroppen blir näst intill vitt och resten av fisken nästan svart. Denna teckning syns allra tydligast hos honan.
Det är den här fisken som är den ursprungliga och egentliga Texascikliden. Det är också den ciklidart vars naturliga utbredningsområde man hittar längst norrut på den amerikanska kontinenten, om inte i världen. En mycket populär fisk som funnits i hobbyn länge men som på senare tid blivit alltmer ovanlig, åtminstone på våra breddgrader. Den förväxlas ofta med den närbesläktade H.carpintis, så till den milda grad att huvuddelen av de fiskar som saluförs som H.cyanoguttatus i handeln i skrivande stund, i själva verket är H.carpintis. Det lättaste sättet att skilja dem åt är att titta på prickarna. H.Cyanoguttatus har många små prickar medan H.carpintis har betydligt färre men å andra sidan större prickar. Vidare så är ögonfärgen hos H.carpintis klart lysande gul vilket den inte är hos H.cyanoguttatus. I vilket fall som helst så är den, liksom sin nära släkting, en väldigt vacker fisk. Den har dessutom ett mycket intressant beteende vilket borde göra att fler fick upp ögonen för denna amerikanska juvel.
