Naturlig biotop

Då arten finns spridd i stora delar av Amazonfloden existerar den också i en stor spännvidd av biotoper, men har många anpassningar till mer turbulenta vattendrag. Många av dess habitat genomgår stora säsongvariationer. Allt från stillastående översvämmade områden till rena forsar. Ett exempel på biotop som studerades under ett års tid är igarapé Belmont, biflod till Rio Madeira, där floden bestod av klarvatten med pH som i snitt låg på 6,1 med variation mellan 5 till 7. Vattenflödet varierade under perioden från nära stillastående till kraftigt strömmande.

Föda

Äter i naturen små bottenlevande organismer såsom kräftdjur, vattenloppor, mygglarver. I akvarium äter arter de flesta torfoder, men då den är förhållandevis en långsam ätare och föredrar att plocka mat från botten är det lämpligt med långsamt sjunkande pellet av den lite mindre storleken med högt vegetabiliskt innehåll. Viktigt är också att mata med en stor del animalisk föda i form av Artemia, Tubifex, mygglarver och motsvarande.

Könsskillnad

Normalt inga färgmässiga könsskillnader, vuxna hanar är större och har något utdragna spetsar på rygg- och analfenorna. Vuxna hanar har blåaktiga linjer under ögonen som ofta bryts upp till prickar hos honorna. Vid lek kan man se skillnad på könen genom att se på genitalpapillerna, där honans är mer avrundad. När honan förbereder sig på lek och vaktar rom eller yngel har hon en tydligt mörkare skyddsfärg på ryggen och sidorna.

Akvariemiljö

För att lyckas med dem är det lämpligt att hålla dem med andra lugna arter samt ge dem lämpliga gömställen i form av grenar och större stenar. Arten är social och föredrar att hålla till i en liten grupp på 4-8 individer. Biotodoma är känsliga för dåligt vatten och därmed är rigorös vattenskötsel viktigt med täta eller ännu hellre kontinuerliga vattenbyten.

Beteende & lek

Arten är skygg och tillbakadragen. Det är lämpligt att hålla den med arter som är lugna och mindre än den själv såsom Apistogramma och andra dvärgciklider. De visar ingen större aggressivitet mot artfränder eller andra fiskar. Arten växer förhållandevis långsamt och blir könsmogna först vid en ålder på 2-3 år.

B. cupido är svårt att få att leka i akvarium, men lek har rapporterats runt om i världen. Lek kan gynnas om säsongsförhållanden simuleras med variation i vattentemperatur, vattenbyte med mjukt vatten såsom regnvatten och eventuellt ökat vattenflöde. Arten är en biparental substratlekare och föredrar att leka på släta ytor halvt synliga i bottensubstratet. Leken initieras av honan och aggression sker initialt mellan honor medan hanen observerar striderna från tryggt avstånd. Lekbeteenden kan innehålla grävning av honan som anses vara sökande efter släta ytor i botten. Romkornen är vitbeige och små, 1-2 mm och fäster vid underlaget med en kort tråd, vilket antyder att de är anpassade till lek i strömmande vatten. Honan vaktar rommen och ynglen väldigt noga, medan hanen höll sig på avstånd och jagar bort övriga fiskar. Ynglen är frisimmande ungefär fem dagar efter kläckning och tar då gärna nykläckt Artemia.

Allmänt

Skiljer sig från övriga i släktet genom att den har en högre och kraftigare kropp samt att sidofläcken är placerat högre, ovan den laterala linjen. B. wavrini har sidofläcken längre ner, mellan sidolinjerna. Släktet brukar hänföras till jordätarna även om dess beteende inte innefattar silande av sand som är så typiskt hos Geophagus, men står genetiskt nära det släktet. Arten finns över stor del av hela Rio Amazonas flodområde och det har spekulerats i om det kanske är fråga om flera arter då mönster och färger varierar från område till område. De flesta i handelns kommer från området kring Santarém i Pará, Brasilien.