Herotilapia multispinosa

Släkte: Herotilapia
Art: multispinosa
Grupp: Mellanstora
Beskrivning: Günther
År: 1867
Tidigare vetenskapligt namn: Archocentrus multispinosus, Cichlasoma multispinosum, Astronotus multispinosus, Heros multispinosus
Populärnamn: Mellanamerikansk regnbågsciklid
Geografiskt område: Central- och Nordamerika
Typlokal: Lago Managua, Nicaragua.
Utbredning: Vitt spridd och finns i de stora sjöarna i Nicaragua, men även från Patucabäckenet i östra Honduras till Rio Matina i Costa Rica på Atlantsidan och från Rio Choluteca, Rio Negro i Honduras till Rio Bebedero- och Tempisquebäckenet i Costa Rica på Stilla havssidan. I Costa Rica, Honduras och Nicaragua.
NCS Artbeskrivning: David Rejdemyhr, 2016-09-02

Naturlig biotop

Finns både i långsamflytande, nära stillastående vattendrag, och i mer strömt vatten i floder spridda vitt över Mellanamerikas kuststräckor. Flodbottnen kan variera från steniga bottnar till bottnar med djupt sediment från förmultnande växtdelar eller vara rena lerbottnar, såsom till exempel i Rio Frio, beväxta av Heteranthera sp. samt med vattenytan täckt av Azolla mexicana. Samexisterande arter är bland andra Parachromis managuensis, tetror och åtminstone en Poecilia-art.

Föda

På grund av artens speciella tänder samt de långa tarmkanalerna har man antagit att arten är i huvudsak herbivor. Vid analys av maginnehåll har man funnit alger och högre växter men också mindre fiskar, sniglar och insekter. Fortsatta studier har dock visat att arten är herbivor, men kan i brist på föda äta det som står till buds. I akvarium rekommenderas ett blandat foder med vegetabiliskt innehåll, men också med viss inblanding av fryst och levande foder såsom Artemia och mygglarver.

Könsskillnad

Könen är i allmänhet svåra att skilja åt, men honan är någon centimeter kortare som vuxen och har en rundare mage. Honan saknar också förlängda fenstrålar på de opariga fenorna samt bröstfenorna. Hanen kan också utveckla en svag huvudpuckel.

Akvariemiljö

Då arten endast är milt aggressiv kan den hållas i ett förhållandevis litet akvarium så länge rent vatten och gott om gömställen erbjuds. En mindre storlek på gruset är att föredra så att fiskarna kan gräva då de leker. Växter är omtyckta, men mest som mat. Plantera med kraftiga växtsorter om de ska vara kvar.

Beteende & lek

A. multispinosus är en parlevande substratlekare som i det vilda leker under torrsäsongen då de samlas i små dammar som bildats då vattnet dragit sig undan. När vattnet sedan återvänder kan man finna stora mängder av unga exemplar av arten. I akvarium visar den inget säsongbundet lekbeteende och så länge det finns gott om mat och rent vatten leker den regelbundet.

Leken börjar med att hanen aggressivt jagar bort alla eventuella motståndare kring lekområdet. Grus och sten flyttas i viss mån, i huvudsak mot närmaste angränsande revir. Med tiden blir lekområdet mer tydligt. Hanen visar upp sina fenor för honan under förberedelserna. Honan lägger 500-1 500 ägg, upp till 2 500 har rapporterats av Loiselle 1982, varav ända upp till 90 % klarar sig till frisimmande yngel. Ynglen är frisimmande 4-5 dagar efter kläckning då föräldrarna intar en typisk färgteckning med omvända mörka områden jämfört med då de inte försvarar yngel.

Allmänt

En fredlig vacker art som är lätt att få lek av, en lämplig första ciklid som ger mersmak. Multispinosus betyder många fenstrålar och hänvisar till det höga antalet hårda fenstrålar i analfenan. Arten förekommer också i en variant med orange ögon. Detta har diskuterats flitigt och det är troligen så att arten finns både med orange ögon och med gula ögon på samma lokalitet. Det är i alla fall klarlagt att båda varianterna förekommer i det vilda.

Litteratur

Günther, Albert C. L. G. 1867. "On the fishes of the states of Central America, founded upon specimens collected in fresh and marine waters of various parts of that country by Messrs. Salvin and Godman and Capt. J. M. Dow". Proceedings of the Zoological Society of London. 1866.

Heijns, Willem. 2007. "Observations and captive breeding of Archocentrus centrarchus, with notes on Archocentrus". The Cichlid Room Companion.

Jordan, David Starr & B.W. Evermann. 1896. "Checklist of the fishes and fish like vertebrates of North and Middle America". Report of the Commissioner of Fish and Fisheries. XXI.

Kullander, Sven. 2003. "Family Cichlidae (Cichlids)". Check list of the freshwater fishes of South and Central America.

Loiselle, Paul V.. 1983. "Those Other Central American Cichlids - Part One: Herotilapia multispinossa". The Cichlid Room Companion.

Matamoros, A. Wilfredo & J.F. Schaefer & B.R. Kreiser. 2009. "Annotated checklist of the freshwater fishes of continental and insular Honduras". Zootaxa. 2307.

Pellegrin, Jacques. 1904. "Contribution à létude anatomique, biologique et taxinomique des poissons de la famille des Cichlidés - Taxinomie". Bulletin de la Société Zoologique de France.

Schmitter-Soto, Juan Jacobo. 2007. "A systematic revision of the genus Archocentrus (Perciformes: Cichlidae), with the description of two new genera and six new species". Zootaxa. n. 1603

Stawikowski, Rainer & U. Werner. 1998. "Die Buntbarsche Amerikas, Band1". Ulmer Verlag, Stuttgart.

Baylis, J. R.. 1974. "The Behaviour and Ecology of Herotilapia multispinosa (Teleostei, Cichlidae)". Zeitschrift für Tierpsychologie. n. 34.

Bussing, William. 1998. "Peces de las aguas continentales de Costa Rica (ed 2)". Universidad de Costa Rica, San José, Costa Rica.

Courtenay, Simon C. & Keenleyside, Miles H. A.. 1983. "Wriggler-hanging: A response to hypoxia by brood-rearing Herotilapia multispinosa (Teleostei, Cichlidae)". Behaviour. v. 85 (n. 3/4).

Eigenmann, Carl H. 1893. "Catalogue of the fresh-water fishes of Central America and Southern Mexico". Proceeding of the United States National Museum. vol. 16 (n. 925).