Annons
Lever i en kratersjö i Eritrea där bottnen främst är täckt av i huvudsak fin sand blandad med grövre stenar. Sjön fylls med vatten från heta källor och ligger i den vulkaniskt aktiva mycket torra och varma öknen Danakilia, som ligger 30 meter under havsnivån. Området räknas som ett av världens mest ogästvänliga områden där sand från den omkringliggande öknen regelbundet blåser in över sjön, vilken som mest är endast 450 meter bred och 10 meter djup. Vattnet i sjön kan bli mycket varmt, mellan 29 och 45 grader. Saliniteten i sjön, som är en saltsjö, är 14,5 g/l.
Livnär sig troligtvis i huvudsak på alger som den betar av stenar och från bottnen. I en analys av maginnehåll fann man i huvudsak alger och växtdelar längs hela tarmkanalen som för övrigt är mycket lång och snirklig. Tarmen är 7,6 gånger längre än fiskens totallängd. Det finns dock skäl att tro att arten är opportunistisk när det gäller födan, då den har fångats vid fiske där gräshoppor använts som bete. I akvariemiljö tar den pellets av olika slag, men utfordra med fördel med ett foder med högt vegetabiliskt innehåll.
Dominanta hanar skiljer sig markant från honorna på sin mycket stora pannpuckel. Hanarna är också något större än honorna. I övrigt är hanarna grå-blå medan honorna intar en blek brun färg.
Sjön kan nå väldigt höga temperaturer intill de heta källorna, men dessa områden undviks av alla arter i sjön. Lämplig temperatur är 27-30 grader. Lämpligt är att tillsätta en del salt för att imitera sjöns salinitet. Då arten är något aggressiv under lek och då försvarar ett förhållandevis stort område bör det mindre akvariet inte innehålla fler hanar av samma art. I ett akvarium på över 200 liter kan flera par hållas. Inred med finkornig sand uppblandad med stenar av olika storlek. Gömställen minskar aggressionerna mellan arter och inom arten. Regelbundna vattenbyten rekommenderas.
Hanen gräver kraterliknande gropar, vilka kan bli 30 cm i diameter, i sanden, som de försvarar ivrigt under lek. I övrigt har ingen lek observerats i sjön. Enligt Anton Lamboj är Danakilia liksom dessa nära släktingar Iranocichla och Alcolapia maternala munruvare.
D. dinicolai skiljer sig från den andra arten i släktet, D. franchettii, på att den har längre bröstfenor samt färre men avsevärt kraftigare främre tänder.
Arten har fått sitt namn till minne av Ernesto Di Nicola som dog i en bilolycka på väg hem från en expedition till Lake Abaeded år 2001.
Litteratur
Stiassny, Melanie & Giuseppe de Marchi & Anton Lamboj. 2010. "A new species of Danakilia (Teleostei, Cichlidae) from Lake Abaeded in the Danakil Depression of Eritrea (East Africa)". Zootaxa. 2690
Lamboj, Anton. (December 02, 2010). "Danakilia dinicolai Stiassny, de Marchi & Lamboj, 2010". Cichlid Room Companion.
Chiozzi, Giorgio. 2015. "Pesci nel deserto. Spedizioni nella Dancalia eritrea". AIC bollettino. v. 22(n. 4).
Lamboj, Anton. 2015. "Afryka znana i nieznana". Tanganika Magazyn. v. 17.
Trewavas, E. (1983) Tilapiine Fishes of the genera Sarotherodon, Oreochromis and Danakilia. Trustees of the British Museum (Natural History), London, 583 pp.
