Den finns i den klippiga biotopen där den lever bland små sprickor och springor.
I naturen är de köttätare (små ryggradslösa djur). Som foder i akvarium passar räkmix och cyclops utmärkt, men även blötlagda pellets och flingfoder brukar accepteras. Levande Artemia tas även med stor förtjusning.
Det är mycket svårt att se könskillnader då båda har samma form och färg. Storleken och beteendet är dock två bra tecken. Honan blir oftast några centimeter längre än hanen. Om man köper några yngel så brukar par utkristallisera sig så fort de är könsmogna. De försvarar reviret intensivt.
Alla Julidochromisar är aggressiva mot artfränder. Ofta får du enbart kvar ett par från en grupp då de jagar ihjäl övriga. Enda sättet att undvika detta är att ha dem i ett stort akvarium (minst 120 cm långt, för ett par räcker 70 cm). Det är då viktigt att skapa avgränsade revir t.ex. med skifferhögar avskilda med växter eller öppen yta.
J. regani lever parvis. De behöver en springa för att leka. Det är bra att lägga några platta stenar (skiffer) på varandra så att många mellanrum bildas. Paret väljer ofta en grotta som är så trång att de precis kommer in.
De är s.k. substratruvare. Ynglen fästes i taket på grottan. Både yngel och föräldrar simmar med förkärlek upp och ner i grottan. Föräldrarna är inte speciellt yngelvårdande, men de försvarar lekreviret där ynglen uppehåller sig mycket intensivt. Föräldrarna leker ganska snart igen och den första kullen får gå kvar i reviret. Ynglen kan stanna kvar så länge de får för föräldrarna. Det kan tillsammans med paret finnas upp till 4-5 generationer.
De par jag har haft har under perioder fått täta kullar men få yngel per gång.
De passar mycket bra som medinvånare i de flesta Tanganyikaakvarium. De går utmärkt att hålla i vanliga sällskapskar, tillsammans med större Tropheus-grupper, men de gör sig bäst i ett eget akvarium.
Du missar en snygg karta med alla fångstplatser utritade. Som inloggad medlem kan du se dessa.
