Bujurquina moriorum

Släkte: Bujurquina
Art: moriorum
Grupp: Övriga
Beskrivning: Kullander
År: 1986
Geografiskt område: Sydamerika
Typlokal: Quebrada Carahuayte, vid vägen mellan Jenaro Herrera och Colonia Angamos, Río Ucayalis avrinningsområde, Departementet Loreto, Peru.
Utbredning: I flodområdena Carahuayte, Mazám och nedre Napo, Peru
NCS Artbeskrivning: David Rejdemyhr, 2016-08-04

Naturlig biotop

Återfinns i klarvattenbiotoper såväl som rena svartvatten, med variation från dyiga, sandiga till stenig abottnar med allt från nära stillastående vattendrag till mer moderat flödande. Området i Loreto, Peru är kraftigt beväxta och grenar hänger långt ut från stränderna.

Föda

Få observationer finns över dess födovanor, men det är troligt att födan består av en blandning av snäckor, kräftdjur och vegetation. Tänder och käkar är kraftiga och anpassade till att krossa snäckskal. Observationer har också gjorts där den äter andra fiskar upp till en tredjedel av den egna längden samt räkor. I akvarium äter arten de flesta typer av flingfoder och pellets av de allra minsta storlekarna. Bjud också regelbundet på mygglarver, artemia och annat fryst eller ännu hellre levande foder. Långvarig diet på torrfoder rekommenderas inte.

Könsskillnad

Mycket svårt att se skillnad på könen, hanen kan få något skarpare och brantare panna och mer utdragna fenor. Annars är det lämpligt att köpa en grupp på 4-8 individer och låta dem para ut.

Akvariemiljö

Såsom för många av de andra arterna i Bujurquina-släktet bör vattencirkulationen hållas vid ett minimum om inte helt stillastående. Inred akvariet med gott om gömställen och områden där arten kan få utlopp för sitt beteende att rota i bottensedimentet i jakt på föda. Undvik alltför stark belysning då det leder till en skygg art som du alltför sällan får se. Är akvariet stort nog kan flera grupper hållas., Då krävs också väl separerade områden med förtätade gömställen. Arten är förhållandevis tålig när det gäller olika vattenparametrar, men bör inte hållas i alltför kallt vatten. Vattenbyten sker med fördel i små mängder men ofta för att hålla vattenvärdena så konstanta som möjligt.

Beteende & lek

En nyfiken och vacker ciklid som lugnt utforskar även det större akvariet till från hörn till hörn. Aggressionen mellan honor kan i för små akvarier leda till mindre skador, men arten är i allmänhet förhållandevis mild mot artfränder. Ett par kan hållas i förhållandevis små akvarier. Flera arter i Bujurquina-släktet har observerats att gräva ned sig i sand eller bottensediment vid fara. Arten är en biparental, larvofil munruvare. Honan lägger romen på ett löv eller något annat flyttbart föremål och vaktar där äggen tills de kläcks och tas då upp i munnen. Vid fara kan lövet flyttas till skydd eller vändas upp och ned så romen inte syns. Föräldrarna turas om att munruva ynglen. Saknas flyttbart objekt kan stenar eller rötter användas. Paret försvarar sedan ynglen under lång tid även efter de är frisimmande genom att ta in dem i munnen vid fara.

Allmänt

B. moriorum är typarten för släktet mot övriga inom arten jämförs. Den har fått sitt namn efter Luís Mori Pinedo och Palmira Padilla de Mori som varit hjälpsamma vid insamlingsexpeditionerna.

Litteratur

Kullander, Sven. 1986. "Cichlid Fishes of the Amazon River Drainage of Peru". Swedish Museum of Natural History. Cichlids Amazon.