Beteende hos l ocellatus

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • Carpus
    Användare
    • september 2012
    • 142

    Beteende hos l ocellatus

    Hej
    Har 4 st l ocellatus, i början höll de på precis som förväntat bråkade flyttade snäckor och var allmänt odrägliga.
    Nu håller de sig mest i mellanskiktet och är inte speciellt intresserade av vare sig snäckskalen eller varandra. Bara en tar tillflykt till sin snäcka ibland. De går i ett 200 liters med 4 små a compriceps . Kan det vara så att de inte har nått att vara rädda för som gör att de beter sig som de gör?
  • Streamstone
    Användare
    • augusti 2013
    • 241

    #2
    Hade en hona som var sån här ett bra tag innan hon vågade dejta en uppvaktande hane. Händer väl lite till och från ibland att mina också tappar lite intresse att gräva och hålla till vid sina snäckor. Inte sällan gräver dom dock både runt stenar och bygger både gropar och vallar. Pröva att flytta lite på snäckorna. Det kan trigga igång dom igen.

    Kommentar

    • svanvik
      Användare
      • september 2006
      • 90

      #3
      Har nu yngel som klarat sig styvt en månad. Skaran är rejält decimerad men 8 modiga återstår som börjar få lite storlek. De håller sig hyfsat bra till föräldrarna fortfarande.
      Idag såg jag att föräldrarna grävt fram ett nytt skal och visade tydliga tecken på ny lek. Än så länge inga tecken på att de förskjuter den gamla kullen. Men för att minska riskerna om det skulle ske flyttade jag de övriga invånarna.
      De bildar ju inte kolonier men de kanske kan ha flera kullar samtidigt ändå. Skall bli spännande att följa.

      Kommentar

      • Pierre_N
        Användare
        • mars 2004
        • 772

        #4
        Kul. Hoppas du håller oss uppdaterade!

        Kommentar

        • svanvik
          Användare
          • september 2006
          • 90

          #5
          Nu jagar honan iväg ynglen. De vill dock vara kvar. Framförallt ett ville gärna flytta in i den nya snäckan. Honan blev då riktigt ilsk och bet ynglet. Då Storhetsvansinnet hos denna art är medfött biter givetvis ynglet genast tillbaka och flyr in i snäckan. Det såg riktigt roligt ut kan jag lova. Honan försöker därpå en lång stund få ut det men det kommer väll längre in så hon inte får tag på det. Varje gång ynglet visar sig i mynningen anfaller hon. Tillslut får hon tag i det och jag trodde att det var klippt men hon simmade iväg med ynglet tvärs över ansiktet som en hund med en tidning och släppte det i utkanten av reviret. Hanen bekymrar sig inte om ynglen utan de får vara i det stora reviret.

          Jag såg bara 6 men de är nu spridda så det kan hända att de bara gömmer sig.
          Man kan undra hur detta storhetsvansinne har varit till gagn för arten.
          Fortsättning följer
          Senast redigerad av svanvik; 21 februari 2014, 20:56.

          Kommentar

          • DaRe
            NCS Medlem
            • september 2009
            • 22831

            #6
            Intressant! Kanske ett resultat av att de bor i akvarium?
            Klart du ska vara medlem! Vi har ett växande medlemsantal och kommande år är jubileumsår, vi firar det väldigt gärna tillsammans med dig!

            ///David
            Ordförande Nordiska Ciklidsällskapet

            Kommentar

            • johho
              Användare
              • mars 2007
              • 1825

              #7
              Snäcklekares egon kan verkligen härledas tillbaka till mänskligt beteende Små saker är helt enkelt ettrigare

              Kommentar

              • Streamstone
                Användare
                • augusti 2013
                • 241

                #8
                Knör mig in i tråden lite. Efter oräkneliga antal kullar verkar nu båda paren lyckats hålla liv i sina avkommor med stor framgång. Lite bättre än önskat kul visserligen. Men har ju ingen lust att få karet fullt av små ilskna gulingar. Så nu har merparten fått hoppa över i ett mindre yngelkar. Resten var för jäkla duktiga på att fly undan "sugröret", så dom får vara kvar till ett senare jaktförsök. Känner igen din beskrivning svanvik. Fast hos mitt andra par är det hanen som jagar undan och flyttar bort ynglen. Däremot vaktar han dom en bit utanför snäckskalsreviret. Den mer aggressiva hanen (som tycker sig äga halva botten nästan) gräver en massa vallar, gropar i sanden, och små hålor vid stenar där ynglen kan gömma sig, och det här "reviret" vidgas hela tiden.

                Svårt att uppskatta storleken, men drygt cm i alla fall. Och redan nu ser man tendenserna hos en del större ynglen - lite aggressivitet mot sina småkompisar. En verkar redan bestämt sig för att en av snäckorna är hans. Säger hans (kanske ska döpa han till Hans) för även om jag omöjligen kan veta kön så visar han tydligt arv från sin far i beteendet. Hans jagar bitskt ut andra yngel som kommer in i snäckan. Dom är roliga småjävlar dom här, om än något störiga tycker jag ibland, ofta.

                här är den lille kaxige Hans - han är kvar i stora karet.
                Bifogade filer

                Kommentar

                • Carpus
                  Användare
                  • september 2012
                  • 142

                  #9
                  Mina har nu fått flytta till stora karet ihop med leptosomor och hästnosar. Flytten och sällskapet har fått dem att hänga mer i snäckorna och vara som de ska :-)

                  Kommentar

                  • svanvik
                    Användare
                    • september 2006
                    • 90

                    #10
                    Streamstone, går dina kvar med Altosarna? Duktigt av dem att driva upp dem ändå.

                    Kommentar

                    • Streamstone
                      Användare
                      • augusti 2013
                      • 241

                      #11
                      Ursprungligen postat av svanvik
                      Streamstone, går dina kvar med Altosarna? Duktigt av dem att driva upp dem ändå.
                      Jodå samma setup, eller ja. Nästan. Ena Altoshanen dog och har ersatts av en betydligt yngre och mindre herre som är lite skyggare. Så dom är typ en och en halv just nu. Har dock sett den lille lurpassa, så nåt har han nog fått i sig. Tror dessutom att det föll sig så att båda paren fick en ny kull ungefär samtidigt, plus att kullarna blivit större för var gång. Extra många yngel den här gången alltså.

                      Kommentar

                      Arbetssätt...