Med sorg i hjärtat måste jag framföra att i dag dog min Placidochromis sp. "phenochilus tanzania" hane. a.k.a Farbrorn. Detta blev en tung dag för mig då han alltid varit en beskyddande ,snäll och stilig prins i karet. Jag skaffade honom i sommras i stockholm och det va kärlek vid första ögonkastet ,jag va bara tvungen att ta hand om honnom.
Han gick där tillsammans med 2 hanar i samma kar , inga honor och var allmänt utmärglad och mobbad när jag såg honom. Han stack fram till rutan i karet nästan som att han ville hälsa mig välkommen till butiken och att han kanske visste att stunden var inne för honnom att få ett nytt hem. Mycket väl så stoppade han varsamt i en påse och så bar det i väg till hans nya hem i Tibro. Efter en lång resa så blev han ikoppad i det nya hemmet ,ett 540 L kar med några överblivna brevisar och 3 st lithobatus. Han stormtrivdes.
Hans dag bestod mest av att reta brevisarna och kolla mellan skrevorna efter något smaskigt att äta.
Efter ett tag så fick han en fästmö från göteborg ,det va som en julklapp i förskott.
Han dansade och försökte simma parsimm med henne utan framgång ,hon var mest intresserad av manisk fram och tillbaka simm.
Det gick ett tag och Farbrorn kämpade på med flörteriet men fortfarande ingen framgång. Det är ju så svårt att bara ragga fram 2 honor till salu så det låg lite på is för oss.
När det hade gått någon månad till så blev farbrorn allt mer stillastående och deprimerad ut fast att han åt fortfarande och till å med lagt på sig lite vikt. Efter ytterligare någon vecka så slutade han äta och hostade lite lätt. Jag tog upp honom och stoppade ner honom i medicinkaret som även inhyste en liten missbildad delfin som har fungerat väldigt bra som sällskapsdam åt olika sjuklingar och fick nu även chansen att hjälpa Farbrorn med sina problem.
Veckorna gick och det var fortfarande matvägran men han hade i alla fall slutat hosta. Jag trodde nu att han äntligen skulle bli frisk allt skulle bli som förut. I dag var den sista dagen och sedan skulle det bli vattenbyte och lite artemia som start upp.
När jag tände upp i karet och till min fasa så låg han på botten och drog sina sista andetag precis framför mina ögon innan han for vidare.
Jag tror att han var för någon anledning deprimerad och inte riktigt klarade klarade av mina lite tuffare kadangos som gick i samma kar.
Han efterlämmnade ett stort tommrum och en ovillig änka från Göteborg.
Vi kommer att sakna dig allas våran Farbror!
Han gick där tillsammans med 2 hanar i samma kar , inga honor och var allmänt utmärglad och mobbad när jag såg honom. Han stack fram till rutan i karet nästan som att han ville hälsa mig välkommen till butiken och att han kanske visste att stunden var inne för honnom att få ett nytt hem. Mycket väl så stoppade han varsamt i en påse och så bar det i väg till hans nya hem i Tibro. Efter en lång resa så blev han ikoppad i det nya hemmet ,ett 540 L kar med några överblivna brevisar och 3 st lithobatus. Han stormtrivdes.
Hans dag bestod mest av att reta brevisarna och kolla mellan skrevorna efter något smaskigt att äta.
Efter ett tag så fick han en fästmö från göteborg ,det va som en julklapp i förskott.
Han dansade och försökte simma parsimm med henne utan framgång ,hon var mest intresserad av manisk fram och tillbaka simm.
Det gick ett tag och Farbrorn kämpade på med flörteriet men fortfarande ingen framgång. Det är ju så svårt att bara ragga fram 2 honor till salu så det låg lite på is för oss.
När det hade gått någon månad till så blev farbrorn allt mer stillastående och deprimerad ut fast att han åt fortfarande och till å med lagt på sig lite vikt. Efter ytterligare någon vecka så slutade han äta och hostade lite lätt. Jag tog upp honom och stoppade ner honom i medicinkaret som även inhyste en liten missbildad delfin som har fungerat väldigt bra som sällskapsdam åt olika sjuklingar och fick nu även chansen att hjälpa Farbrorn med sina problem.
Veckorna gick och det var fortfarande matvägran men han hade i alla fall slutat hosta. Jag trodde nu att han äntligen skulle bli frisk allt skulle bli som förut. I dag var den sista dagen och sedan skulle det bli vattenbyte och lite artemia som start upp.
När jag tände upp i karet och till min fasa så låg han på botten och drog sina sista andetag precis framför mina ögon innan han for vidare.
Jag tror att han var för någon anledning deprimerad och inte riktigt klarade klarade av mina lite tuffare kadangos som gick i samma kar.
Han efterlämmnade ett stort tommrum och en ovillig änka från Göteborg.
Vi kommer att sakna dig allas våran Farbror!
Kommentar