Funderingar kring korsningsrisker och inavel...

[Zaphi]

Intressant det här med korsningsrisker och inavel...

Jag har en teori om att det kanske inte alls har så mycket att göra med fiskens utseende om det lätt bli korsningar eller inte. Vi människor förstår oss på fiskar så pass lite så att vi kollar bara på ytliga saker så som kroppsform när vi bedömer om det lätt blir korsningar eller till exempel om det är inavel. Inavel skulle exempelvis lika gärna kunna innebära förkrypta organ etc. utan att synas på utsidan. Eller så kanske antalet fjäll mellan gälar och ryggfena ändras, något som är svårt att upptäcka.

Kanske har korsningsrisken en hel del att göra med andra saker som beteende eller abstrakta utseendemässiga saker som hur många tänder fisken har i underkäken eller hur fet fisken är. Man vet ju själv hur det är när man är ute på krogen (inte för att jag spanar, jag har ju redan min hona), men kanske kollar man mer på kroppsspråk än kroppsform, utan att ens veta om det. Vissa påstår att ögonen är viktigast. *host*bs*host*

Löjliga jämförelser kan tyckas, men jag tror inte vi har så bra koll som vi tror på detta. En viss aulonocarahona kanske är med upphetsande för en Metriaclima, fastän han går med honor av egen art.

Jag kan ha fel... Vad tror ni?

[Ola Svensson]

Pseudotropheus emmiltos och Pseudotropheus fainzilberi (eller vad man nu vill kalla dem for, zebra med rod respektive svart ryggfena som lever pa samma stalle) slass med hanar som har samma farg pa ryggfenan och hanar med olika farg pa ryggfenan har overlappande territorier. Hybrider mellan dessa far slass med bada. Honorna skiter daremot i deras utseende. De verkar ga pa deras lukt.

[roccster]

Precis som med min hona när jag är nyduschad då ;D

[56ovwal]

Håller med dig där, Zaphi. Har varit inne på samma spår själv.
Tecken på inavel brukar vara rent fysiska. Taskiga fenor, missbildade gälar, onaturliga kroppsformer o.s.v. Dessa sorterar odlaren givetvis bort innan ynglen säljs. ( Odlaren som INTE gör det lär få det tufft bli av med sina yngel nästa gång han/hon har nåt att sälja ! ) Men vi missar givetvis de inavelsfenomen som vi inte kan se. Förmodligen är rätt många inavlade yngel "korrekta" rent fysiskt, men "dumma i huvet". Ett helsicke att gallra bort dessa !

[PatrikMalmo]

Jag tror faktiskt att inavel är rätt ovanligt i fisk-sammanhang. Missbildningar och konstigheter går oftast att förklara med fodret, alternativt att ynglen har varit utsatta för sjukdom under uppväxten.

Ett enkelt exempel är min vildguppystam. Den var nere på några få djur, så jag satte dem för sig själva i ett kar i vår lokal. Visade sig att det fanns kvar någon slags sjukdom i karet, så hälften av ynglen strök med. En del av dem som växte upp har krokiga ryggar i vuxen ålder, i övrigt inget fel på dem. Undantaget detta har jag alltid fått upp tjusiga vildguppys utan problem, så därav förklaringen med sjukdomen. Fodret var samma som jag alltid kört med, möjligen något mer varierat (dvs bättre).

Ett annat roligt exempel var när Helmut Pinter bestämde sig för att kolla "inavelsteorin" med hjälp av Scalarer. Gick och köpte ett gäng vanliga Scalarer på en vanlig zoobutik, men skötte om dem som kronjuvelerna. Resultat: finfina yngel, med bra färger. Har ju inte sett ynglen själv, men misstänker att det enda som månne inte var perfekt på Pinters Scalarer var teckningen (dvs en del torde ha haft brutna band eller liknande).

Massfabricerade firrar med ensidig utfodring och eventuellt taskig vattenkvalitet spelar större roll för fiskens utseende än inavel, det är jag rätt övertygad om.

Hilsen,

P