Annons
Arten är spridd över hela Malawisjön. Som så ofta när det gäller fiskjägare som finns i hela sjön, är inga geografiska färgvarianter kända. Den hittas över såväl sten som sandbiotoper.
Foder till en så här pass stor rovfisk bör utgöras av en stor del fiskkött, men även andra köttprodukter från havsriket kan komma i fråga.
I sjön fångar Champsochromis caeruleus småfisk, t ex Usipa. Usipa är en sardinliknande fisk som finns i stora stim i Malawisjön. Dessa stim följs ofta av bl a C. caeruleus.
Hanen får med tiden en vackert blå grundfärg. Framförallt på bakre delen av kroppen finns det inslag av rött. Buk, anal- och ryggfenorna blir ganska långt utdragna med tiden. Honorna saknar hanens färgprakt. De har en brun grundfärg med dragning åt gult och ett mörkt snett band som löper strax under ryggfenan.
Rejäla vattenbyten och hyfsad vattencirkulation är viktigt. Vattenvärdena ska vara som för övriga malawisar. Det finns en liknande art som heter C. spilorhynchus, men den har en lite högre kroppsform och saknar den röda analfenan.
Eftersom det rör sig om en stor rovfisk skall den endast hållas tillsammans med fiskar som är så stora att de inte kan ätas upp av Champsochromisarna. Rovfiskar äter nästan alltid större fiskar än vad man tror! Akvariet bör vara stort, inte gärna under två meter. I naturen leker de i en grop som bildats av att hanen simmar runt i en cirkel över sanden. Den grävs alltså inte ut som fallet är med många andra ciklider. Kommer det förbi en hona försöker hanen locka till sig henne och de leker av på sedvanligt munruvarmaner. De vuxna djuren lever ensamma i naturen, medan ungdjuren lever i små stim på grunt vatten tills de når en längd av ca 15 cm.
