Lever i företrädesvis i floder, och då i de mer stenrika biotoperna. Utbredningsområdet sträcker sig från Belize på Atlantsidan över till södra Mexico, Guatemala, Honduras på Stillahavssidan.
Olika typer av pellets går bra att fodra med, men kan de få t ex skalade räkor visar de sin tacksamhet genom bättre färger.
Hanarna är tydligt ornamenterade över hela kroppen. De har också ett finmaskigt mönster på fenorna som honorna saknar. Honorna har kraftiga vertikala ränder som knappast syns på hanarna.
Arten kommer bäst till sin rätt i en miljö med mycket sten. Stenarna måste dock vara väl förankrade då de mycket väl kan få för sig att försöka flytta på dem om det inte passar in i deras uppfattning om hur det skall se ut. Växter går att ha i karet också, men de måste vara väl förankrade samt vara av den mer robusta sorten. Ett kar måste vara minst 2 m långt för ett par, skall det dessutom finnas fler fiskar i karet så är den minsta längden åtminstone 3 m.
Mycket aggressiva även när de inte leker. De är inte de mest framfusiga när det gäller mat. De är inte kräsna när det gäller mat men vräker inte i sig mat som många andra fiskar kan göra. De är förhållandevis lätta att få att leka, kan leka redan vid 9-12 cm längd. Framför allt honorna blir fruktansvärt aggressiva och är ständigt på hanarna så att de också hjälper till med att hålla andra fiskar borta från reviret. Det slutar då oftast med att alla andra fiskar står i en av hörnorna i karet.
Det finns olika färgvarianter av denna art. Den som är vanligast i Sverige är den sk Red tiger varianten. Där är honans gula grundfärg på nedre delen av kroppen och fenorna utbytt mot en mer rödorange färg.
| Nummer | Artikel |
|---|---|
| 201703 | Parachromis, en berättelse om felaktiga identifieringar |
| 201202 | Akvariehelg i Partille 30e mars till 1a april |
| 201003 | CA-träff hos Beast 2010 |
| 201203 | Kajs tankar! |
| 200501 | Stora ciklider i lilla Genarp |