Etymologi
Namnet setepele, följer traditionen kring ordet Satanoperca och kommer från den direkta översättningen av Portugusiskans “sete-pele” vilket betyder “sju skinn” och är en referens till Brasiliens term för demon.
Satanoperca setepele skiljs från de andra arterna inom släktet Satanoperca genom följande karaktärer; från S. daemon, S. lilith och S. acuticeps genom avsaknaden av framträdande laterala fläckar på sidorna, från S. jurupari, S. leucosticta, S. pappaterra, S. rhynchitis, S. mapiritensis och S. curupira (delvis) på basis av ett distinkt färgmönster. Satanoperca setepele påminner mest om S. jurupari och separeras (delvis) genom att de saknar fläckar, markeringar eller ränder på kinder och gällock, samt har en mycket iögonfallande längsgående rand och sidoränder (hos bevarade exemplar), med den längsgående randen lika framträdande som sidoränderna (igen hos bevarade exemplar). Dessutom har S. setepele vanligtvis sex laterala ränder, vilka är mer tydliga hos juvenila exemplar, jämfört med sju laterala ränder som S. jurupari uppvisar.
Renata Rúbia Ota & Gabriel de Carvalho Deprá, Sven Kullander, Weferson Júnio da Graça, Carla Simone Pavanelli (2021) "A new species of Satanoperca (Teleostei: Cichlidae) from the Rio Tocantins basin, Brazil". Neotropical Ichthyology. 19(4). DOI: 10.1590/1982-0224-2021-0116
Stuart C Willis & H. López-Fernández, C.G. Montaña, I.P. Farias, G. Ortí (2012) "Species-level phylogeny of ‘Satan’s perches’ based on discordant gene trees (Teleostei: Cichlidae: Satanoperca Günther 1862)". Molecular Phylogenetics and Evolution. 63:798–808. DOI: 10.1016/j.ympev.2012.02.018
