Arten finns i en mängd olika ekosystem, såsom små sjöar, dammar samt i bäckar och floder. Vattnet är oftast mjuk. Vattenväxter kan förekomma, men oftast inte.
Allätare, men föredrar föda bestående av små insekter, deras larver och mindre fiskar. I akvariet äter de flesta foder, såsom flingfoder, pellets. Mata även då och då med fryst eller levande foder.
Hanarna är något större och får en brantare panna som också kan forma en huvudpuckel. Honorna har en mer rundad mage speciellt inför lek.
Som substratlekare behöver den ytor till leken vilka kan bestå av någorlunda släta stenar eller rötter. Akvariet får inte vara för litet med tanke på dess aggressivitet. Inred också gärna med olika gömställen där de tillfälligt kan gömma sig för varandra. Växter går utmärkt att ha i akvariet med denna art.
Arten är en parbildande substratlekandee art och efter äggläggning kläcks de 200-300 (upp till 400) äggen efter ungefär 8-10 dagar. Ynglen blir frisimmande efter ytterligare cirka 2 dagar. Därefter är båda föräldrarna effektiva försvarare av ynglen och kan under denna period vara väldigt aggressiva mot andra arter i akvariet. Närdet återstår en mindre grupp yngel kan honan ibland ta in ynglen i munnen och hålla dem i upp till en halvtimme, mycket likt munruvande arter, Florent de Gasperis (2004). I vilt tillstånd leker arten året runt. Kucharkowski (2005, 2006) beskriver ett lekbeteende där hanen kan leka med två honor samtidigt och att de tre tillsammans vaktar de frisimmande ynglen, även fall där honorna samarbetar om att vakta ynglen, medan hanen jagas bort och han kan då leka med ytterligare hona.
Hemichromis sp. "gabon" är mest lik H. lifalili och H. stellifer .
Hemichromis sp. "gabon" skiljer sig från H. lifalili genom att den har en något längre nos och en rak huvudprofil, mot något konvex. Hemichromis sp. "gabon" skiljer sig från H. stellifer genom att den har en mindre mun, en något lägre ryggfena, ett mindre öga och en något mindre spetsig nos. Vuxna fiskar, särskilt hannar är något kraftigare i utseende, med en distinkt brant huvudprofil och en tydlig huvudpuckel. H. sp. "gabon" har oftast en mindre lateral fläck, avsaknad av svarta fläckar på ryggfenans bas, medan de finns ibland hos H. stellifer, i allmänhet saknas fläckar på sjärtfenans rot medan de är stämningsberoende hos H. stellifer. De vertikala ränderna hos lekande fiskar är bleka, medan de är synliga åtminstone hos hannar av H. stellifer. De iridiserande fläckarna på kinderna är mer oregelbundet placerade, mot tydligt bildande linjer hos H. stellifer. Alla fjäll hos hannar har en smal regnbågsskimrande blå marginal, som bildar ett nätformigt mönster över kroppen, mot centrerade fläckar på fjällen hos H. stellifer. Den röda färgen på kroppen täcker hela kroppen utom panna, nacke, mot att den är begränsad till de nedre delarna av flanken, bröst, mage och ibland på nedersta delen av huvudet hos H. stellifer
Gutjahr, Axel. 2004. "Hemichromis sp. "Gabun"". Aquaristik Aktuell. v. 12(n. 4)
Anton Lamboj & Stephan Koblmüller (2022) "Molecular phylogeny and taxonomic revision of the cichlid genus Hemichromis (Teleostei, Cichliformes, Cichlidae), with description of a new genus and revalidation of H. angolensis". Hydrobiologia. DOI: 10.1007/s10750-022-05060-y
| Nummer | Artikel |
|---|---|
| 202401 | Juvelen från Turkanasjön |