Annons
Finns ofta i långsamflytande, nära stillastående, svartvattenbiotoper. Flodbottnen är ofta täckt av mängder med grenar och halvt förmultnade löv som bildar mängder med gömställen. Vattnet är mjukt och har ett lågt pH-värde.
I naturen äter de små vattenlevande insekter som de finner frisimmande eller då de bökar i bottensedimentet. I akvarium äter arten de flesta typer av flingfoder och pellets av de allra minsta storlekarna. Bjud också regelbundet på mygglarver, artemia och annat fryst eller ännu hellre levande foder. Långvarig diet på torrfoder rekommenderas inte.
Hanen omkring 7 cm, honan cirka 4-5 cm. Hanen har kraftiga förlängda fenstrålar i rygg- och bröstfenorna, stjärtfenans spetsar är mer utdragna än honans. Hanen visar upp en mäktig ryggfena som är gnistrade silvrig eller guldfärgad (men aldrig röd) och försedd med långa utdragna fenstrålar. Honorna uppvisar tydliga svarta markeringar på bröstfenorna och en serie av kraftiga svarta fläckar längs sidan vilka hanen saknar. Vid lek och speciellt vid yngelförsvar antar honan en för Apistogramma karakteristiskt gul färg och visar då upp än tydligare svarta fläckar på sidan av kroppen som antas signalera till ynglen var de kan finna skydd.
Såsom för alla Apistogramma skall vattencirkulationen hållas vid ett minimum om inte helt stillastående. Inred akvariet med gott om gömställen och områden där arten kan få utlopp för sitt beteende att rota i bottensedimentet i jakt på föda. Undvik alltför stark belysning då det leder till en skygg art som du alltför sällan får se. Är akvariet stort nog kan flera grupper hållas. Då krävs också väl separerade områden med förtätade gömställen. Arten är förhållandevis tålig när det gäller olika vattenparametrar. Vattenbyten sker med fördel i små mängder men ofta för att hålla vattenvärdena så konstanta som möjligt. Arten kan vara svår att få att leka, men när de väl hittat varandra och miljön är tillfredställande leker fiskarna både frekvent och med stor avkomma, upp till 100 ägg per lek, som växer snabbt.
En aktiv, nyfiken och rörlig ciklid som utnyttjar även det större akvariet till fullo. Aggressionen mellan artfränder kan i för små akvarier leda till dödsfall. Ett par, eller möjligen en hanne mer flera honor, kan hållas i förhållandevis små akvarier. Som många Apistogramma är arten grottlekande och honan lägger rommen inne i grottan och hanen sprider sin säd utanför öppningen. Efter befruktningen gräver ofta honan igen den enda öppningen till grottan. Först när ynglen är frisimmande kommer de tillsammans ut i akvariet igen. Under tiden kan hanen leka med andra honor om sådana finns i akvariet.
Kullanders motivering till namnet, 1979 (Översatt): “Namngiven efter Mr. Mark McMaster, som fick mig att intressera mig för denna ciklid så tidigt som 1973, då endast akvarium-varianter fanns att tillgå".
Mycket vacker art som länge varit väldigt populär i hobbyn, vilket lett till hård odling och de naturliga färgerna som de vildfångade uppvisar är alltmer ovanliga att få se. Många akvarister förknippar idag felaktigt dessa kraftigt framavlade varianterna med den vilda arten. De förvillas också ofta med den snarlika artenA. viejita och väldigt ofta säljs de odlade formerna som just A. viejita. Denna envisa felidentifikationen verkar ytterst svår att råda bot på.
Gruppering
Macmasteri-gruppen
Macmasteri-complex
Kullander, Sven. 1979. "Species of Apistogramma (Teleostei, Cichlidae) from the Orinoco drainage basin, South America, with descriptions of four new species". Zoologica Scripta. v.8(1)
Koslowski, Ingo. 2002. "Die Buntbarsche Amerikas – Band 2: Apistogramma & Co". Verlag Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart.
| Nummer | Artikel |
|---|---|
| 201901 | Är detta Apistogramma viejita eller Apistogramma macmasteri? |
| 201203 | En akvarielokals fortsättning |
| 198304 | Importnytt |
| 199309 | Importnytt från Aquarium Malawi AB |
| 201503 | Kan den äkta Apistogramma viejita snällt ställa si |
