Naturlig biotop

Lever i den grundare övergångszonen mellan sten och sandbiotop. C. furcifer förekommer runt hela sjön i ett antal geografiska varianter. Vid Ruziba i norr har kroppen ett blågrönt färgspektra och gul analfena; vid Cape Kabogo har kroppen ett ljusgrönt skimmer utan gula inslag på fenorna; vid Nkamba Bay i söder är kroppen blåfärgad och huvudet gulaktigt; vid Ndole Bay finns en helsvart variant.

Föda

Man bör mata med ett foder som påminner om deras naturliga huvudföda; kiselalger med ett stort innehåll av fibrer. Tarmen hos C. furcifer är 3 gånger längre än fisken och deras naturliga foder passerar genom tarmsystemet mycket snabbt; Varning för överutfodring med kraftigt foder.

Könsskillnad

Äldre fullt utfärgade hanar får en mycket vacker färgdräkt med långa utdragna fenor, speciellt bukfenorna med lysande signalfärger längst ut i topparna. Honorna är silverfärgade.

Akvariemiljö

Man håller denna ciklid i stora akvarier med gott om plats, där revirhävdande hanar kan bygga sina nästen utan att de jagar/stressar övriga fiskar alltför mycket. God vattencirkulation och en rejäl syresättning ökar fiskarnas trivsel.

Beteende & lek

C. furcifer hanarna uppehåller sig över den sandigare delen av biotopen. Där bygger de ett ganska stort bo i form av sandkratrar dit de försöker locka till sig lekvilliga honor. Honorna rör sig mera kring de steniga klippområdena, där de drar runt i större stim i sitt sökande efter föda. Äggen avges mitt i hanens revir och befruktas samtidigt som honan plockar upp romkornen. Blir paret stört under leken avbryts den och honan kan komma att återuppta den igen med en annan dominant hane vid ett nytt bo i närheten. Flera hanar kan alltså bidra med könsprodukter till en och samma yngelkull. Honorna ruvar äggen i ca. 20 dygn och de små släpps oftast ut på grundare vatten tillsammans med yngel från andra honor.

Allmänt

Vildfångade fiskar förlorar oftast sina vackra färger under transport och invänjning till våra akvarier. Odlade exemplar brukar däremot färga ut ganska tidigt och bibehåller sina vackra färger mer eller mindre hela tiden.

Etymologi
furca = gaffel (Latin) + fero = att bära (Latin), med referens till den delade stjärtfenan.