Naturlig biotop

Lever i floder där den föredrar helt klara vattendrag såsom exempelvis Malagarasifloden och lever då främst i marginalerna till floden och endast i ovanligare fall i centrum av flodfåran. Botten består av allt från fin sand till grus och större stenar. Vissa mer stillastående delar, exempelvis i sumpmarkerna runt Tanganyikasjön, av floderna har dy- och lerbotten. I de områden med mer dyiga bottnar är fiskarna generellt mörkare i färgen än de som finns i de klara Rusizi- och Malagarasifloderna ofta bland tät vegetation. I Rusizi har konduktiviteten uppmätts till det höga värdet 250 μs/cm. Arten förekommer också i själva Tanganyikasjön och fångades av Brichard 1973 Bujumburas hamn. De Vos et al. (2001) beskriver att den också fångades runt Ujiji nära Kigoma i Tanzania.

Föda

Greenwood (1954) rapporterara tt arten främst äter sniglar, musselkräftor (Ostracoda) och insekter (detta i Malagarasifloden). Analys av maginnehåll visar på rester av insekter (vingar) och snäckor med och utan skal. I akvarium äter den de flesta foder, men mata gärna med frysta mygglarver och levande foder om möjligt. Munruvande honor har funnits med tomma magar och det indikerar att de inte äter under ruvning.

Könsskillnad

Hanen blir något större och har längre fenstrålar på de opariga fenorna, men i allmänhet svårt att se skillnad på könen speciellt när de är små. Båda könen har äggfläckar på analfenan men honans är något mindre.

Akvariemiljö

Inred akvariet med gott om gömställen vilket skapar tryggare fiskar som visar upp intressantare beteenden. De lever i naturen bland vegetation och inred därför gärna med växter och även öppnare områden där de kan leka. Regelbundna vattenbyten och bra filtrering rekommenderas för att hålla bra vattenkvalitet vilket leder till friska fiskar och större spektra av uppvisade beteenden.

Beteende & lek

Det är en förhållandevis aggressiv art där artfrände men även andra arter snabbt och effektivt jagas bor tur deras revir. Arten är maternal munruvare och leker sker antagligen i början av den korta torrperioden som börjar i december och slutar i januari. Fångster av honor under december till februari antyder just detta. Oklart dock om detta är den enda lekperioden.

Allmänt

Namngiven efter professor Prof. V. Van Straelen, chef över "Musée du Congo Belge", Tervuren, Belgien mellan 1926 och 1954. Skiljer sig från A. alluaudi bland annat på färre fenstrålar i analfenan (3-4, vanligen 3) mot (4-7, vanligen 5-6).