Blir ciklidyngel präglade av sina föräldrar?

[imported_n/a]

Skulle vilja ta upp ett ämne, vilket jag tror finns olika "skolor" i. Hur viktig är tiden för ynglen att vara med sina föräldrar, och hur länge behöver de det?
För egen del tror jag att yngelvård är en kombination av både genetiskt programmering och prägling. Har Sajicor, och har märkt att ynglen behöver vara med sina föräldrar (hmm, ja främst honan) i åtminstone fyra veckor för att bli starka. Men det skulle vara intressant att får höra andras erfarenheter i detta och om andra ciklidarter.

[Ola Svensson]

1. Ja de blir sannolikt präglade beteendemässigt.
2. Hudsekretet innehåller säkert en massa smått och gott som t ex skulle kunna vara bra för imunförsvaret. Att plocka upp yngel och tugga och sedan spotta tillbaka har även det föreslagits ha en funktion (och även vara prägling).

(Den här frågan brukar utmynna i en grotesk Disney - Skinner - Descartes debatt som jag inte tänker vara med i)

[Tobbe_B]

Dom blir även bättre föräldrar själva om dom får gå me föräldrarna istället för att skiljas direkt från dom.
Och man får man även kvar dom starkase o friskaste ynglen med.
Tobbe

[imported_n/a]

`Vet inte vad jag ska "tro" om detta,har haft framgång med båda varianterna,Varför inte prova själv?Dela på kullarna och prova!/alt."skaka" ur era munruvare eller låt honan skötat....Ett av akvaristikens största misstag många ggr är att man drar slutsatser för tidigt,alt. för få studier...Tycker jag villsäga.

[Ola Svensson]

Japp, mutti har helt rätt, men det är egentligen inte det jag skriver om utan hur det funkar hos fisk med vård av avkomma. Det kan bli lika bra akvariefisk även om man skakar/ snor yngel. Det vet jag inget om egentligen. Däremot är jag övertygad om att man skulle få mätbara skilnader i en undersökning, åtminstone hos vissa arter (hos spigg har man fått det).

[imported_n/a]

[font=Arial]Hej, och tack för svar. Känner mig en smula sporrad att börja "forska" mer i detta. Skälet är ganska enkelt, att ciklider har ett så pass fantastiskt beteende att ta hand om sin avkomma (och tillika förmåga att uppvakta sin partner före leken).
Tyvärr har det hänt att ganska många yngel dör just när jag ska ta upp dem, trots att de är fyra veckor gamla och att jag är väldigt försiktig (suger upp dem med vattenslang). Min uppfattning är att ynglen är väldigt känsliga på stress. Därför behöver de sina föräldrar (hmm, ja främst honan åter igen). Hanen har uppenbara svårigheter att hålla tillbaka sin rovdrift, ibland snappar han mer än gärna efter sina telningar. Senaste gången fångade jag därför in hanen och utvisade honom i en nätkasse, så att honan skulle kunna fortsätta ta hand om ynglen. Jag måste säga att det blev mer harmoniskt, och märkte att kullen för första gången inte minskade!

Gången innan som jag försökte hålla isär paret, genom att placera honan i nätkassen. Gissa vad som hände - jo, hanen hoppade in i nätkassen! På morgonen fann jag paret tillsammmans i "utvisningsbåset". Så det kändes som jag "lekt" med deras starka drifter...

Fortsätt att skriva om era iakttagelser, tror att fler med mig gärna skulle vilja får fler insikter i detta ämne. Fiskar är så pass sofistikerade i sitt beteende och, kanske rentav i romantik? De är väldigt fascinerande att titta på under uppvaktning före lek iallafall.

Har skrivit lite om de kära Sajicorna på http://www.hanordstrom.se/Ciklid/index.htm
Det lär bli mer!
[/font=Arial