Vattenkemi

[JK.]

Jepp. Och för t.ex. mig som pysslar med tanganyika är det väldigt praktiskt. Jag vet ungefär vad det är som kommer ur vattenkranen och jag vet vad jag tillsätter. Mäter sedan pH och µS/cm för att kolla att jag kommit ungefär rätt.

Intressant, är det dyra mätare? Bör man mäta dh och kh också, om man vill ha fiskar som trivs i mjukt och surt vatten?

Att framställa sådant vatten lär väl vara rätt så omständigt?

[Mikael W]

Tack för förklaringarna, då förstår jag lite mer. Jo jag tänkte väl också det att det borde ju mäta alla salter, det är ju bra att mäta om man vill ha fiskar som trivs i väldigt saltfattiga vatten till exempel. Även tvärtom då.

Jepp. Och för t.ex. mig som pysslar med tanganyika är det väldigt praktiskt. Jag vet ungefär vad det är som kommer ur vattenkranen och jag vet vad jag tillsätter. Mäter sedan pH och µS/cm för att kolla att jag kommit ungefär rätt.

[JK.]

Jepps. Destillerat vatten ska väl i princip ha 0 µS/cm. Det fina med att mäta konduktivitet är ju att det inte är beroende av bara ett salt (t.ex. natriumklorid), utan det mäter påverkan av alla salter i vattnet (som påverkar strömledningsförmågan). Och mängden salt hänger samman med det osmotiska trycket.

Vill man däremot bara veta hur mycket av ett specifikt salt (t.ex. kaliumnitrat, för att nu nämna något) vattnet innehåller är det värdelöst att mäta konduktiviteten.

Tack för förklaringarna, då förstår jag lite mer. Jo jag tänkte väl också det att det borde ju mäta alla salter, det är ju bra att mäta om man vill ha fiskar som trivs i väldigt saltfattiga vatten till exempel. Även tvärtom då.

[Mikael W]

Tack, då börjar det gå upp ett ljus! För att härleda det till vattenkemi så innebär det då att salter är strömförande? Exempelvis så räknas väl 30 µS som väldigt saltfattigt, och det mäts ju i µS.

Jepps. Destillerat vatten ska väl i princip ha 0 µS/cm. Det fina med att mäta konduktivitet är ju att det inte är beroende av bara ett salt (t.ex. natriumklorid), utan det mäter påverkan av alla salter i vattnet (som påverkar strömledningsförmågan). Och mängden salt hänger samman med det osmotiska trycket.

Vill man däremot bara veta hur mycket av ett specifikt salt (t.ex. kaliumnitrat, för att nu nämna något) vattnet innehåller är det värdelöst att mäta konduktiviteten.

[JK.]

Måttet visar hur bra vätskan leder ström. Därför anger man per längdenhet (mS/m eller µS/cm). Tänk Dig att Du mäter hur bra vätskan leder ström mellan två poler med ett avstånd av 1 cm från den ena polen till den andra.

Tack, då börjar det gå upp ett ljus! För att härleda det till vattenkemi så innebär det då att salter är strömförande? Exempelvis så räknas väl 30 µS som väldigt saltfattigt, och det mäts ju i µS.

[Mikael W]

När det står "650 µS/cm" exempelvis, hur kommer det sig att det står cm och inte l som i liter? Jag förstår inte.

Måttet visar hur bra vätskan leder ström. Därför anger man per längdenhet (mS/m eller µS/cm). Tänk Dig att Du mäter hur bra vätskan leder ström mellan två poler med ett avstånd av 1 cm från den ena polen till den andra.

[JK.]

När det står "650 µS/cm" exempelvis, hur kommer det sig att det står cm och inte l som i liter? Jag förstår inte.

[Kalle-Maja]

Okej okej, jag borde inte skriva "oss" när det är "jag" som tycker. Visst visst, taket är högt här på forumet så det finns plats för tuppfäktning med. Och sist men inte minst tycker jag sakfrågan är intressant i denna senaste dialog.

Se mitt inlägg som ett pedagogiskt tips(om det finns intresse att dela med sig av kunskaperna) om att det kan vara värdefullt att sträva mot en levererad samsyn i st f att ständigt hitta en ny flank att sätta kniven i. Med samsyn menar jag inte att man ska tycka lika utan mer om att försöka prata om samma sak, att försöka förstå varandra och att öppet utan retoriska spetsfundigheter redovisa olikheter i synsätt eller åsikter med tydliga argument.

[deelay]

Kalle-Maja

Dettta är ju faktiskt en ganska intressant diskussion... speciellt som Mike ifrågasätter sånt som många biologer säger och kommit fram till genom åren, vem vet kanske har han rätt, även om det låter långt bort i just denna diskussionen.

[Ola Svensson]

Tja, det ligger nog mycket i vad du skriver. Fast den har gangen sa finns det ju en skilnad. Min starka uppfattning, och jag tycker nog att jag har bade litteraturen och erfarenheten bakom mig, ar att en fisk som ligger pa sidan och haller pa att do, den ska behandlas med vattenbyte, genomluftning och salt. Som jag uppfattar Mike, sa kan man lika val strunta i saltet. Jag har den starka overtygelsen att det kan fa folks fiskar att do. Det jag skriver om nu ar ett akut tillstand orsakat av skada (vita prick eller sar) och eller extrem akut stress.

[Kalle-Maja]

Ola och Mike, ibland kan jag tycka att era diskussioner är intressanta men ofta känns det faktiskt mer som värdeladdade esoteriska debattinslag som inte leder till samsyn eller ökad förståelse för oss som läser. Använd privatmailen ibland.

[Ola Svensson]

Nu skriver jag inte generellt om transport utan om fiskens beteende. Att salt hjalper mot sa kallad osmotisk stress orsakad av skada eller stress ar knappast nagot konstigt pastaende.

I lanken ovan star det att fisken overhydreras vid stress. Det kan man valja att inte tro pa om man vill.

Det brukar pastas att salt (eller annan medicin) inte hjalper mot prickarna pa fisken utan nar de "simmar" till och fran fisken. Fisken daremot lider inte av prickarna utan av att den punkteras da prickarna lamnar den. Da lacker det in vatten och ut salt eftersom att fisken ar saltare an vattnet. Om du har en fisk som ar rejalt angripen av vita prick sa blir den inte friskare av medicin. Det blir den daremot relativt omedelbart av salt.

Att salt funkar som andra medeciner genom att fisken pallar mer an parasiten har jag inget att tillagga om.

Ett langt tillagg:

Min personliga uppfattning ar att orsaken till att folk forr ansag att salt var nodvandigt for Malawi och Tanganyika (1.5 dl/100 liter rekomenderades) var just att det hjalpte mot dalig skotsel genom att motverka nitrit (tillgang pa Cl-), visst forebyggande mot parasiter och aven visst skydd mot overhydrering, ungefar i den ordningen. Salt hjalper ju omedelbart mot begynnande fenrota vilket kanske kan minska sjukdomsutbrott (jag vet inte riktigt hur det gor det och om det kravs en hojning for att fa effekten, kanske gar det inte motverka med konstant hog halt). Nar man skoter akvariet bra sa borde det rimligen vara battre att ha det mer naturligt dvs inget salt. I perioder nar man inte skoter det t ex bortrest langre tid eller rejal overbelastning, sa kanske salt ar en bra ide.

Slutligen har jag last i gamla Akvariet hur de gissade att Malawi och Tanganyikaciklider skulle hallas som andra afrikaner dvs latt surt och mjukt vatten, men att salt kravdes. Det ar mojligt att salt kravs av massor av orsaker om man haller dessa fiskar i mjukt surt vatten.

[Mike_Noren]

Nar en fisk borjar "vingla" sa tyder det pa att den har for mycket vatten i sig och inte kan styra sig sjalv pga stord jonbalans. Detta fixar man inom en halvtimme med salt.

Personligen hade jag gissat att den hade problem med nitrit eller ammonium/ak, efter att ha hållits i en transportpåse med skitigt vatten, och då kan salt hjälpa. Varför tror du att den har för mycket vatten i sig?

En fisk som ar doende i vita prick raddas enkelt med salt. Detta ar bade saker jag last och har erfarenhet av.

Vitaprickparasiten är en av de som vanligen är känsliga mot salt pga att den inte kan reglera sitt vatteninnehåll lika bra som fisken kan. Vad hade det med *fiskens* vattenbalans eller slemlager att göra?

Pa jobbet anvander vi rutinmassigt ratt mycket salt i karantanakvarierna. Malawi och viktoriaciklider blir inte stressade av att bara slangas i en hog salthalt. Jag har forstas inte matt stresshalten men de mar snabbt battre nar de hamnat i lugn och ro och salt).

Kanske det, men hur kommer du därifrån till minskad "osmotisk stress" och/eller tjockare slemlager?
IMO funkar salt som alla andra mediciner: det gäller att hitta en dos som är dödlig för de organismer man vill döda, som t.ex. vitaprick eller columnaris, men inte för fisken. Jag tror inte bräckvatten är _bättre_ för fisken än sötvatten, bara mindre skadligt än för genomsnitts-sötvattens-parasiten pga fiskens överlägsna förmåga att kontrollera sin vattenbalans.

[Ola Svensson]

Jag ställer mig tveksam till att just de två mekanismerna (minskad "osmotisk stress" och ökad slemavsöndring) spelar nån betydande roll, eller rentav är stressfaktorer i sig.

Nar en fisk borjar "vingla" sa tyder det pa att den har for mycket vatten i sig och inte kan styra sig sjalv pga stord jonbalans. Detta fixar man inom en halvtimme med salt. En fisk som ar doende i vita prick raddas enkelt med salt. Detta ar bade saker jag last och har erfarenhet av.

Pa jobbet anvander vi rutinmassigt ratt mycket salt i karantanakvarierna. Malawi och viktoriaciklider blir inte stressade av att bara slangas i en hog salthalt. Jag har forstas inte matt stresshalten men de mar snabbt battre nar de hamnat i lugn och ro och salt).

[PatrikMalmo]

Kalle,
prova och se - tror inte du behöver trixa så mycket mer kemiskt. Bra med regnvattentunna annars, visste inte att det fanns sådan hos dig. Enkelt att tillverka schysst vatten då. Köp en bal ogödslad trädgårdstorv, en stor sil/hink att borra hål i. Fyll silen/hinken med torv, lägg i toppen av tunnan och låt en liten pump köra upp vatten över torven hela tiden. Vattnet cirkulerar fint och på ett par dagar har du perfekt Apisto-vatten (om torven är bra). 200 liter vatten kan du byta med rätt länge i ett 80-liters kar. I tunnan i lokalen har vi bara lagt ner en strumpa med torv för att ta udden av en del fula saker i vattnet, samt att vi genomluftar vattnet konstant.

RO är annars enkelt det med. Idag finns fina små anläggningar som går fint att skruva upp i badrummet (glöm inte silicona skruvarna i väggen ordentligt). Inte överdrivet dyra längre heller. Som uppsamlingskärl har jag använt 25 liters dunkar - ska ju gå att flytta vattnet till karet också och dunkarna är enkla att stuva undan vid eventuellt dambesök... Blanda ut RO-vattnet med kranvatten så du får tillbaks lite buffertkapacitet/mineraler.

Hilsen,

P