Annons
Återfinns i den grunda till mellangrunda övergångszonen där en stenig biotop övergår till finkornig sand.
Den äter i huvudsak små ryggradslösa djur som lever i sedimentet på klipporna och som skiljs ut genom att klippsedimentet filtreras genom gälarna. De har också observerats simma i stora stimm och äta zooplanktong i öppet vatten (Konings, 1998). I akvarium rekommenderas en kombination av frysta insekter såsom artemia, mygglarver och liknande samt en basföda av små sjunkande pellets med högt vegetabiliskt innehåll.
Det är mycket svårt att skilja könen åt, men hanarna blir något större och blir utvecklar kraftigare färger än honorna.
Inred akvariet med ytor med fin sand och många grottor i olika delar av sakvariet. Lämpligen hålls arten med andra fredliga arter från Tanganyikasjön. Arten anses av många som en av de robustare i släktet och kan hållas i sällskapsakvarium med Tanganyika-tema.
Arten är en biparental munruvare, men kan leva i stora grupper mellan lekperioderna. Inför lek delar de upp sig i par där paret leker flera gånger i sitt revir som de bygger på sandbotten mellan eller nära större stenar. Honan munruvar ynglen i cirka 9-12 dagar innan hannen tar över och han ruvar ytterligare 6-10 dagar inan ynglen släpps ut fritt i omgivingen. Därpå skyddar föräldrarna ynglen flera veckor. De största kullarna man räknat har haft 40 yngel (Konings 1998).
Har fått sitt namn efter den stora svarta fläck den har på yttre del av av sin ryggfena. spilor = fläck och pteron = fjäder.
Poll, Max & D. J. Stewart. 1975. "A new cichlid fish of the genus Xenotilapia from Lake Tanganyika, Zambia (Pisces, Cichlidae)". Revue de Zoologie et Botanique Africaines. 89 (4)
Konings, Ad. 1998. "Tanganyika Cichlids In Their Natural Habitat". Cichlid Press
Konings, Ad. 1992. "Spawning Xenotilapia spiloptera Poll & Stewart, 1975". The Cichlids Yearbooks. v. 2
Konings, Ad & H.W. Dieckhoff. 1992. "Tanganyika Secrets". Cichlid Press.
Maréchal, Chantal & M. Poll. 1991. "Xenotilapia". Check-list of the freshwater fishes of Africa (CLOFFA). v. 4
