Apistogrammoides pucallpaensis

Släkte: Apistogrammoides
Art: pucallpaensis
Grupp: Dvärgciklider
Beskrivning: Meinken
År: 1965
Populärnamn: T-bar ciklid, A100
Geografiskt område: Sydamerika
Typlokal: Nära Pucallpa, Ucayali regionen, Peru.
Utbredning: Från Pucallpa vid Rio Ucayali i Peru till ön Santa Sofi­a i Amazonfloden i Colombia.
NCS Artbeskrivning: Andreas Lindholm, 2015-12-13

Naturlig biotop

Apistogrammoides pucallpaensis förekommer i övre delarna av Amazonsystemet. Fisken har fått sitt namn från fångstlokalen i floden Ucayali intill staden Pucallpa i Peru . Det förekommer även spekulationer om fångster på andra platser i området. Vattnet i Rio Ucayali har ett lågt pH på runt 6 och är mycket mjukt och ofta brunfärgat.

Föda

Arten äter artemia, räkmix, röda mygglarver. Kan även smaka på torrfoder, men äter det inte gärna.

Könsskillnad

Honan blir max 3 cm lång och har blekt gråbruna färger bortsett från bukfenorna som är gula med svart kant. Hanarna kan ha starka färger i grönt, gult och blått. Färgteckningen varierar kraftigt mellan individer.

Akvariemiljö

Ett enstaka par kan hållas i akvarievolym på 50 liter, men får att hålla en större grupp bör akvariet vara längre än 1 meter och med så stor bottenyta som möjligt, vattendjupet är ganska oviktigt då fisken håller till nära botten. Fiskarna kan hållas i vatten på en temperatur mellan 25 och 30 grader, men blir passiva i temperaturer mellan 28-30. PH ska vara under 7, gärna nära 6 och så mjukt som möjligt. Konduktiviteten bör vara mellan 50 och 400.

Akvariet inreds lämpligtvis med tät vegetation, rötter, stenar, bok- eller eklöv och fin sand. För att få ett stabilt lågt pH kan ett lager torv läggas under sanden i akvariet. På så sätt reagerar torven långsamt med akvariets vatten och färgar inte vattnet lika kraftigt brunt som det blir om man lägger torven direkt i filtermaterialet.

Beteende & lek

A. pucallpaensis är en så kallad haremsfisk där honorna håller mindre revir inom ett större revir som kontrolleras av en hanne. Hanens revir varierar med akvariets storlek. Två hanar kan i vissa fall dela ett mindre akvarium med en bottenyta på cirka 100x50 cm om det finns växter och rötter som kan skapa avgränsningar. En honas revir är vanligtvis något mindre än en hanes. Både hanar och honor kan till en viss grad tolerera ungfiskar och andra honor att vistas inom revigränserna. Enligt vissa källor anses fisken som aggressiv, det är någon oförtjänt eftersom arten till skillnad från till exempel Apistogramma agassizi inte förföljer svagare hanar även utanför revirets gränser.

A. pucallapaensis använder sig i huvudsak av färger för att visa dominans. Den dominanta hanen visar ofta sin färgprakt och om han stöter på en konkurrent inleds maktkampen med att båda visar sina starkaste färger och cirklar runt varandra. Om en av hanarna är uppenbart svagare skiftar han till den blekbruna färgdräkten och jagas bort varpå den dominanta hanen återvänder till sitt revir igen. Om kombatanterna uppfattar sig som jämnstarka växer pupillerna så att fiskarnas ögon blir helt svarta. Sedan biter fiskarna fast i varandras läppar och cirklar runt i en styrkemätning som kan vara några minuter. Fiskarna kan upprepa de här dragkamperna flera gånger tills en av dem står som segrare. Segraren behåller sin färgprakt, men förloraren släcker sina signalfärger och retirerar från platsen.

Även honor och ungfiskar som slåss om revir eller mat får svarta ögon. Eftersom färger signalerar dominans så tydligt hos arten är det mycket vanligt med så kallade skenhonor det vill säga hanar som inte växer ut till full storlek utan maskerar sig som honor inom ett revir. I en grupp på 20 fiskar kan det förefalla finnas bara en eller två hanar, men om de avlägsnas från gruppen finns det nästan alltid en eller ett par fiskar som snabbt ökar sin storlek och visar sig vara hannar.

Vid leken väljer honan ut en bra grotta. Populärast brukar vara ett halvt kokosnötsskal, men de kan även leka på undersidan av en rot eller ett stort löv. Äggen är ungefär 100 stycken och de kläcks efter ett par dagar och blir snabbt frisimmande yngel. De nyckläckta ynglen är mycket små och tar inte nykläckt artemia förrän vid cirka en veckas ålder. I ett inkört akvarium finns normalt sett små organismer ynglen kan äta. I ett sterilare lekakvarium kan amöbor eller infusorier provas. Äggen kläcks i mycket mjukt vatten med ett pH på cirka 6. Ett bra lekvatten fås genom att använda vatten från ett omvänt osmosfilter som sedan tillsätts torv.

Allmänt

Fisken är ganska ovanlig i svenska butiker, men förekommer oftare i butiker i Tyskland (2008). Fisken har funnits i hobbyn sedan 60-talets mitt och kallades tidigare T-bar cichlid. Ordet Apistogrammoides betyder ungefär Apistogramma-liknande. Arterna Apistogramma har tre strålar i analfenan, medans Apistogrammoides har åtta. Fiskarna är små. Honorna blir sällan 3 cm långa. Hanar kan i vissa fall nå upp mot 6 cm i längd.