Annons
Typlokalen, den plats holotypen fångats, för G. diamantinensis, Rio Paraguaçus avrinningsområde i Andarai, består av flera relativt små svartvatten floder. Botten är sandig och stenig, med där strand- och undervattensvegetation är gles. Vid typlokalen är Rio Paraguaçu cirka 100 m bred och 0,9 m djup i genomsnitt. Strandkanterna är mestadels täckt av buskar och gles skog.
I naturen äter de växtdelar och insekter som gömmer sig i sanden eller det fina gruset. Analys av maginnehåll visade på huvudsakligen insekter från släkten som Diptera, Ephemeroptera, Coleo- ptera, Trichoptera & Odonata. Även mindre fiskar kan troligtvis ätas men är inte den huvudsakliga födan. I akvarium kan sjunkande små pellets användas som ger en möjlighet att bibehålla beteendet som är så representativt för arten. Mata gärna upprepande tillfällen och lite åt gången.
Arten är väldigt svår att könsbestämma. Hos vuxna djur är honorna mindre och har kortare fenstrålar på bukfenor och ryggfenan. Hanarna kan uppvisa en skarpare lutning på huvudet och allmänt något maskulinare drag. Lämpligen köps en mindre grupp in för att låta dem para ut. Hannarna får en något mer markerad knöl på huvudet som vuxna.
Då de har ett beteende som innefattar ett mer eller mindre ständigt silande av finns sand genom munnen och ut genom gälarna är det viktigt att erbjuda en botten av finkornig sand (0-2mm) utan vassa kanter. Blir de för mätta av att matas för mycket kommer beteendet att sila sand minska. Även om de naturligt förekommer runt sandbankar med starkt ljussken föredrar de något mörkare belysning i akvarium. En inredning som ger möjlighet för fisken att gömma sig under en gren där de är i skydd från belysningen är lämpligt. Annars krävs förhållandevis stora öppna sandytor.
Tänk också på att om möjligt placera akvariet på ett ställe i rummet som inte utsetts för alltför mycket störning som förbipassage eller plötsliga rörelser utanför akvariet då det stressar fisken. Det viktigt med god filtrering för att hålla en hög vattenkvalitet.
Väldigt lite är känt om artens lekbeteende, men följer troligen andra arter i brasiliensis-gruppen. Parbildande som dock kan byta partner i ett akvarium med många individer. De är substratruvande där äggen läggs på ett vågrät eller lutande underlag som noggrant gjorts ren. Äggen kläcks efter 2-3 dagar och ynglen är sedan frisimmande efter ytterligare 7 dagar. De vaktas då noggrant av båda föräldrarna.
Arten är endemisk till regionen "Chapada Diamantina", urav namnet är taget. Arten tillhör brasliensis-gruppen som enligt Kullander ligger utanför släktet Geophagus, men saknar ännu eget släkte.
Geophagus diamantinensis skiljer sig från alla övriga arter i G. brasiliensis-gruppen genom att den har; en mindre uttalad "midja" på urohyal-benet i käken, en liten brun markering strax bakom bröstfenorna, en horisontell mörkbrun rand på nosen och ett slankare huvud. Dessutom kan Geophagus diamantinensis skiljas ut från G. itapicuruensis genom att den har fler fenstrålar i ryggfenan och från G. obscurus genom att den har en något nedåtriktad mun.
| Nummer | Artikel |
|---|
