Annons
Finns ofta i grund långsamflytande, nära stillastående, svartvattenbiotoper. Den sandiga flodbottnen är ofta täckt av mängder med grenar och halvt förmultnade löv som bildar mängder med gömställen. Vattnet är mjukt och har ett lågt pH-värde.
I naturen äter de små vattenlevande insekter som de finner frisimmande eller då de bökar i bottensedimentet. I akvarium äter arten de flesta typer av flingfoder och pellets av de allra minsta storlekarna. Bjud också regelbundet på mygglarver, Artemia, Tubifex och annat fryst eller ännu hellre levande foder. Långvarig diet på torrfoder rekommenderas inte. Vild exemplar kan initialt matvägra mot torrfoder och då kan matlusten triggas igång med fryst elelr levande foder omväxlat med torrfoder.
Hanarna blir något större och utvecklar starkare färger samt längre fenstrålar med stigande ålder.
Såsom för alla Apistogramma skall vattencirkulationen hållas vid ett minimum om inte helt stillastående. Inred akvariet med gott om gömställen och områden där arten kan få utlopp för sitt beteende att rota i bottensedimentet i jakt på föda. Undvik alltför stark belysning då det leder till en skygg art som du alltför sällan får se. Plantera gärna växter såsom Microsorum, Taxiphyllum, Cryptocoryne & Anubias, vilka trivs i mindre ljusstarka akvarier. Är akvariet stort nog kan flera grupper hållas. Då krävs också väl separerade områden med förtätade gömställen. Arten är förhållandevis tålig när det gäller olika vattenparametrar och har odlats i allt från pH 4 till 7,5. Dock är leken mer frekvent vid lägre pH-värden. I allmänhet trivs arten bäst med ett pH på 4,5–5,5. Vattenbyten sker med fördel i små mängder men ofta för att hålla vattenvärdena så konstanta som möjligt. Arten kan vara svår att få att leka, men när de väl hittat varandra och miljön är tillfredställande leker fiskarna både frekvent och med stor avkomma som växer snabbt.
En aktiv, nyfiken och rörlig ciklid som utnyttjar även det större akvariet till fullo. Aggressionen inom arten och mellan arter är förhållandevis mild även om den kan hålla ett försvar vid lek. Ett par kan hållas i förhållandevis små akvarier. Arten är en biparental substratruvare och liknande Apistogramma föredrar arten att leka i grottor, men även skrevor eller gropar kan användas. När honan är lekmogen får hon en rosa-röd buk och bukfenorna blir blåaktiga. Leken initieras av hanen. Honan lägger rommen inne i grottan eller i skrevan där hanen sedan befruktar dem. Äggen kläcks efter 3-5 dagar och ynglen släpper från underlaget och blir frisimmande efter ytterligare 8-10 dagar. Yngelförsvaret fortsätter sedan i några veckor. I akvarium med fler än ett par har det noterats att ett par kan ta över ett annats pars yngelvård om ynglen har lämnats vind för våg.
B. dicentrarchus är för närvarande den andra medlemmen av två i släktet. B. dicentrarchus skiljer sig från B. opercularis på följande punkter: innehar 2 fenstrålar i analfenan (mot 3 hos B. opercularis); 6 (mot 5) mörka sidofläckar; främre fenstrålanar i bröstfenan är utdragna jämfört med resten av fenan (mot samma längd)
Litteratur
Kullander, S. O., 2003 - Porto Alegre: EDIPUCRS, Brasil Cichlidae (Cichlids). In R.E. Reis, S.O. Kullander and C.J. Ferraris, Jr. (eds.) Checklist of the Freshwater Fishes of South and Central America.
Kullander, S. O., 1989 - Journal of Natural History 23(1): 225-260 Biotoecus Eigenmann and Kennedy (Teleostei: Cichlidae): description of a new species from the Orinoco Basin and revised generic diagnosis.
Kullander, Sven. 1989. "Biotoecus Eigenmann and Kennedy (Teleostei: Cichlidae): description of a new species from the Orinoco Basin and revised generic diagnosis". Journal of Natural History. v. 23; n. 1; pp. 225-260
| Nummer | Artikel |
|---|
