Ciklidsoppa 2011 - Utvärdering

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • FI
    Användare
    • augusti 2002
    • 3743

    Ciklidsoppa 2011 - Utvärdering

    Gott Nytt År!

    Ja då var 2011 förbi och innan jag blickar framåt på 2012 så tänkte jag utvärdera fjolårets experiment, Ciklidsoppan som jag skrev om i tråden nedan.
    Nytt år och mitt 240 står klart för ny fisk. Perfekt start. :) Efter mycket velande hit och dit om jag ska ha ciklider, channor, saltvatten eller annat så har jag kommit fram till att det trots allt blir fler ciklider. Tyvärr har jag ju inte kommit på VAD för ciklid det ska bli... :/ Så min tanke är nu att helt gå ifrån det


    Det hela började som ett experiment, som grundade sig i att jag inte visste vad jag ville ha för fisk. Det började med en soppa av ungfiskar av olika ciklidarter i ett 240 liters, max en per art, och slutade i en soppa av aningen större ciklider i ett 540 liters. Bortsett från ett par snedsteg så höll det sig till en fisk per art hela året.

    Kvar i soppan är de starkaste individerna, i stora drag samma individer som var starka redan från början.

    Kvar i soppan

    Guldsömsciklid x 3
    Nicaraguense x 1
    Motaguense x 1
    Argentea x 3
    Sebraciklid x 1
    Jaguarciklid x 1
    Texasciklid x 1


    Det positiva
    Den största fördelen med att ha hållt fiskarna på detta underliga sätt, är att än idag 1 år senare så är det nästan inga allvarliga strider alls. Jag skulle t.o.m. säga att, om man går efter detta experiment, så är det enklare att hålla SA/CA som en enda soppa än att ha få av dem eller ha en eller två mindre grupper av ungfiskar från samma art för att få fram par.

    Som akvarie så blir det dessutom väldigt aktivt, man ser inget av det där vanliga med CA/SA att två sura fiskar står vid varsin sida av karet och bara blänger på varandra och i övrigt är karet "dött". Det är faktiskt inte helt olikt ett malawikar, i den mening att det är mycket färg, mycket liv och rörelse, och mycket smågnabb men inga fasta revirgränser.


    Det negativa
    Nackdelen, och den är ganska stor, är att man inte får se någon lek. Det har jag verkligen saknat. Så fort man blir lite mer intresserad av en art så fantiserar man på hur det skulle vara att dedikera ett helt kar till arten för att få lek.

    En annan nackdel (kan iofs diskuteras...) är att samtliga fiskar har vuxit långsamt. Varför vet jag inte säkert. Men fiskarna går ganska tätt, trots att de är små så kanske de behöver känna att de har en halvmeter eller så tillgodo innan de stöter på andra fiskar för att växa ordentligt. Knaske beror det även på allt smågnabb och de ämnen som utsöndras. Rena spekulationer givetvis. Hur som helst så har tillväxttakten helt klart påverkats.


    Summering
    I slutändan känns det ändå som att det var värt det. Det har varit sjukt intressant på många sätt att se hur så här revirstyrda ciklider fungerar tillsammans. Men som sagt. Leken saknar jag.
    Som slutkläm kan jag väl säga att vet man inte vad man vill ha för fiskar, har man ett kar att avvara, en snäll akvariehandlare som tar in eventuella utmobbade fiskar, ja då kan det vara värt att testa. Är man bara vaksam så är det inte mycket som kan gå riktigt snett.


    Mina favoriter efter detta år

    Guldsömsciklid - Otroligt snygg även som liten och kaxigare än alla andra fiskar i karet. Hur kaxig, eller snarare jobbig, den är om man skulle försöka ha en hel grupp för att få fram ett lekpar vill jag nog inte ens veta. Detta var en av arterna som jag fuskade med och hade fler individer av, 3 totalt, och speciellt en av dem (bilden längre ner) har imponerat stort på mig. En 25-centimeters pjäs av denna art måste vara en imponerande syn.

    Motaguense - En riktig färgklick som lyser som en lampa i karet och syns var den än är. Orädd, lagomt aggressiv, spänner sig ofta men slår nästan aldrig till. Nu är det iofs en hona jag har, kanske är hanarna värre, men detta är tveklöst en art jag skulle kunna satsa på.


    Ciklidsoppa 2012?
    Vad som händer härnäst med ciklidsoppan vet jag inte. Jag kommer ändra om en del i alla fall. Det troliga är nog att det sakta går äver mer och mer till ett artkar. Alternativt startar jag om med nya ungfiskar med mer fokus på en art. Vilken av arterna jag satsar på vet jag inte men just nu känns det som att det blir någon av favoriterna ovan - motaguense eller guldsöm.
    Fredrik Isaksson
    Bildarkivet
  • Rivulatus
    Användare
    • december 2002
    • 811

    #2
    Rolig läsning och intressant. SA/CA brukar ju int hållas såhär i skandinavien oftast utan mer för syftet med lek kanske. Och jag antar att du inte har något par eller lek heller för den delen på guldsömmen?

    På det här sättet kanske du fick till det mer naturliga beteendet mellan lekarna när vissa fiskar inte går i par!? Skulle vara intressant att veta om det "icke-par" beteende även finns hos alla fullvuxna individer eller om det är vanligare hos ungfiskar i naturen?

    Nu drar jag ideer ur en hatt men kanske att ha täta bestånd även gynnar mer naturlig tillväxt då jag skulle gissa att ofta i välskötta akvariemiljöer så blir tillväxten mer konstant på max utan svältcykler som är naturliga i naturen.

    Kul och annorlunda experiment FI!
    SA:

    Geophagus brasiliensis "Rio Sao Fransisco"
    Caquetaia myersi "Rio Ortequaza"

    Kommentar

    • DaRe
      NCS Medlem
      • september 2009
      • 22831

      #3
      Riktigt intressant läsning. Din tråd har varit spännande att läsa hela året och förtjänar ännu mer uppdateringar. Kul att följa!
      Klart du ska vara medlem! Vi har ett växande medlemsantal och kommande år är jubileumsår, vi firar det väldigt gärna tillsammans med dig!

      ///David
      Ordförande Nordiska Ciklidsällskapet

      Kommentar

      • Mikael W
        NCS Medlem
        • augusti 2002
        • 8596

        #4
        Hej

        Mycket trevligt projekt.

        Jag kan trösta dig med att det där med lek egentligen är fruktansvärt övervärderat. Har man som målsättning att sälja en massa yngel så OK, annars är det mest till besvär. Fiskarna stökar och bråkar, och ynglen tar en massa plats att dra upp.

        Visst kan det vara kul att se beteendet, men, handen på hjärtat, när man har sett en ciklidlek har man sett dem alla (eller lite olika grupper finns det ju).

        Utmaningen i att lyckas? Välj då andra firrar, det är inte många ciklidarter som berättigar till guldmärke.

        Ett akvarium som inte är en lekplats är inget att förakta.
        mvh
        Mikael W
        (NCS-medlem sedan 1981)

        Kommentar

        • FI
          Användare
          • augusti 2002
          • 3743

          #5
          Ursprungligen postat av Rivulatus
          Rolig läsning och intressant. SA/CA brukar ju int hållas såhär i skandinavien oftast utan mer för syftet med lek kanske. Och jag antar att du inte har något par eller lek heller för den delen på guldsömmen?

          På det här sättet kanske du fick till det mer naturliga beteendet mellan lekarna när vissa fiskar inte går i par!? Skulle vara intressant att veta om det "icke-par" beteende även finns hos alla fullvuxna individer eller om det är vanligare hos ungfiskar i naturen?

          Nu drar jag ideer ur en hatt men kanske att ha täta bestånd även gynnar mer naturlig tillväxt då jag skulle gissa att ofta i välskötta akvariemiljöer så blir tillväxten mer konstant på max utan svältcykler som är naturliga i naturen.

          Kul och annorlunda experiment FI!
          Kul att det uppskattas

          Precis, varken parbildning eller lek på någon av arterna. Tur eller otur. Vem vet. Det har varit oförskämt lite problem iaf trots att en del av arterna är kända att vara problematiska.

          Mja kanske det, jag har inte tänkt att det skulle vara naturligt på något sätt faktiskt. Jag ser det hur som helst mer som en lösning om man inte vet vad man vill ha, alternativt om man vill ha ett lite roligare/annorlunda sällskapskar, det är ju om inte annat bra att veta att alternativet finns om man inte vet vad man ska snöa in på härnäst. Så här i efterhand kan jag tänka att det är lite slöseri med akvarieutrymme att ha ett ensammet lekpar själv i ett stort kar. Även om det blir fler lyckade lekar så blir det väldigt ensidigt i längden, och gissningsvis mer problem också. Det ultimata vore ett kar med ett antal icke-lekande ciklider tillsammans med ett eller två lekpar. Eller om man vill fokusera, ett kar med en hel drös med honor och en hane. Nästa experiment kanske?
          Fredrik Isaksson
          Bildarkivet

          Kommentar

          • FI
            Användare
            • augusti 2002
            • 3743

            #6
            Ursprungligen postat av Mikael W
            Hej

            Mycket trevligt projekt.

            Jag kan trösta dig med att det där med lek egentligen är fruktansvärt övervärderat. Har man som målsättning att sälja en massa yngel så OK, annars är det mest till besvär. Fiskarna stökar och bråkar, och ynglen tar en massa plats att dra upp.

            Visst kan det vara kul att se beteendet, men, handen på hjärtat, när man har sett en ciklidlek har man sett dem alla (eller lite olika grupper finns det ju).

            Utmaningen i att lyckas? Välj då andra firrar, det är inte många ciklidarter som berättigar till guldmärke.

            Ett akvarium som inte är en lekplats är inget att förakta.
            Hehe jo du har så rätt, lagom med besvär är nog det allra bästa. Men ett enda litet lekande ciklidpar mitt i soppan hade gjort allt så mycket bättre. Då hade det varit fulländat.
            Fredrik Isaksson
            Bildarkivet

            Kommentar

            Arbetssätt...