X.flavipinnis lek !

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • Cutekid
    Användare
    • januari 2003
    • 3368

    X.flavipinnis lek !

    Fick i kväll uppleva en hel lek hos ett av mina flavipinnis par. Det hela började med att fiskarna spände upp sig och spelade för varandra. Sedan lockade honan ner hanen och lek tog fart. Honan la ca 2-3 ägg åt gången som var nästan citronfärgade och mkt små. Direkt var hanen där och befruktade äggen. Sedan så tog paret en sväng för att checka av reviret och sedan fortsatte leken på tidigare nämnt sätt. Det var en ganska stor summa ägg som lades. Lätt över 20 vad jag kunde se.

    Är det ngn som har erfarenhet av flavipinnis lek? Hur länge tuggar honan, när byter de så att hanen ruvar? Hur bör man gå till väga? Ska man flytta paret till ett spottkar eller bara hanen?

    Tacksam om det finns ngn som har några tips.

    Mvh
    Carl

    Besök petrochromis.com´s forum:

    http://petrochromis.com/phpbb3/
  • Cutekid
    Användare
    • januari 2003
    • 3368

    #2
    Ingen som har några tips eller vet ngt ?
    Carl

    Besök petrochromis.com´s forum:

    http://petrochromis.com/phpbb3/

    Kommentar

    • StefanL
      Användare
      • augusti 2002
      • 10784

      #3
      Detta kanske kan hjälpa liiite...

      citat:Breeding....
      *Xenotilapia spilopterus are a biparental mouthbrooder.

      *If they are kept with gentle peaceful cichlids they are likely to spawn in the community tank.

      *Spawns may be between 10 and 30 eggs but this seems to depend on the buccal capacity of the female.

      *The first nine to twelve days the female broods the embryos and refrains from feeding.

      *After this period the larvae are transferred to the male's mouth.

      *When the brooding is completed the male releases the fry in the territory where they are protected by both parents.

      *For the first few days the fry may take refuge inside the male's mouth at the first sign of danger, but most of the time they sit on the substrate.

      *The fry measure about 15 millimetres at the time of release.

      *They will reach adult size in about two years.

      *They need sand to spawn but do not build a nest like some of the sand-sifters.

      Special breeding notes:
      *In the aquarium the bond between the pair appears to be strengthened by the continuous protection of the territory. If only one pair is kept in the tank there is a risk that the male and female will quarrel and that one of them, not always the female, might end up cowering in one of the tank's corners.

      *Even when the pair is not brooding, male and female stay together in a relatively small area.

      *Because they are biparental, never remove the female after spawning.

      *The male will take over caring for the spawn about 10 days after the spawning has taken place, and he will carry them for a further 10 days when they are free-swimming.

      *The male can be removed while he is carrying and placed in a fry raising tank, while the female remains in the community tank.
      Det är faktiskt väldigt lite som det står om dessa Xenotilapia Flavipinnis som du har, men även om detta gäller X. Spilonotus så kan det kanske även gälla X. Flavipinnis...

      För övrigt så får jag passa på att gratulera dig än en gång i ditt, nästan otroliga, flyt med dina fiskar...riktigt roligt Calle!

      Kommentar

      • Cutekid
        Användare
        • januari 2003
        • 3368

        #4
        Tack Stefan !

        Ja det är gött flyt i karen nu. Hoppas bara på att jag lyckas få några yngel på callochromisarna nu. Honan borde släppa ut ynglen vilken dag som helst nu. Ser överfullt ut i flabben på henne.

        Mvh
        Carl

        Besök petrochromis.com´s forum:

        http://petrochromis.com/phpbb3/

        Kommentar

        • Tord
          Användare
          • juni 2003
          • 23

          #5
          Hej

          Min erfarenhet gäller också spilopterus, men dom är kanske ganska lika flavipinnis i beteende.

          Det bästa är nog att flytta paret. Det stärker paret och kanske också präglar ungarna. Det är heller inte så att dom byter ruvare en gång utan dom hjälps åt och turas om. Dom lämnar ungarna ibland och tar några ungar var ibland. Det är också olika på olika par.

          Jag har annars även flyttat både hona och hanne enskilt vid ett par tillfällen och det har gått bra. Men vid ett tillfälle blev den stackarn som var kvar uppenbart fundersam över vart make o ungar tagit vägen så jag röstar som sagt på att flytta bägge.

          (Jag håller sålunda inte med i allt i den engelska texten. Som vanligt så finns det lika många 'sanningar' som ciklidister)

          Mvh Tord

          Kommentar

          • Cutekid
            Användare
            • januari 2003
            • 3368

            #6
            Jag funderar på att låta paret gå kvar i karet. Jag tror att de kan hävda sig ganska bra. Det vore intressant at tse dem valla runt ynglen.

            Mvh
            Carl

            Besök petrochromis.com´s forum:

            http://petrochromis.com/phpbb3/

            Kommentar

            • Tord
              Användare
              • juni 2003
              • 23

              #7
              Det måste ju vara det allra bästa. Då ser du ju hur dom vill sköta ungarna när du nästa gång kanske vill flytta dom.

              Hos mig har dom lyckats ta hand ungarna några dagar innan de försvunnit. Jag anklagar mina ancistrusar för försvinnandena och funderar på att ta bort dom nästa gång en spilopterushona tuggar.

              /Tord

              Kommentar

              • Lars Andersson
                NCS Medlem
                • oktober 2002
                • 601

                #8
                Du har fått mycket bra info redan men eftersom jag har lyckats få yngel en gång så skall jag skriva om mina erfarenheter.

                Jag har tre par Xen. flavipinnis i ett 375. Halva karet med Vallisneria som avgränsning mellan paren. Två av paren leker regelbundet. Det tredje paret ser jag sällan eftersom de valt att hålla till längst bak, bakom Vallisnerian.

                En enda gång har de gått tiden ut. Jag har alltid mina fiskar så att de kan släppa sina yngel naturligt om det är möjligt. Med Xenotilapior är det möjligt. Jag lät alltså allt ske utan någon inblandning och de övriga paren brydde inte sig om ynglen. Inte ett enda utfall kunde jag se även om de kom helt nära de andra. Ynglen verkade efter några veckor inte bry sig om var de skulle vara utan rörde sig i ett litet stim över hela akvariet (häftigt att se). Det var totalt nio yngel och alla klarade sig. De växte lite ojämt men ingen har halkat efter utan idag är de mellan 5 - 6 cm. Jag blev lite otålig när det inte blev fler lekar så jag tog bort ynglen när de var 4,5 - 5 cm. Jag trodde att det skulle ge resultat men ack nej. Tyvärr har två hoppat ur nya akvariet. Hoppar som bara den, även små yngel. Paren leker regelbundet (de två par jag kan se) men håller bara 6 - 7 dagar. Har inte kommit på vad som triggade dem att hålla ut den gången som jag tror var andra leken. Det har totalt blivit mer än tjugo lekar sedan dess men inga yngel.

                Har förresten tio Xen. Papilio sunflower i en 375. De lekte ungefär samtidigt som Xen flavipinnis och gick fram första leken. Det paret har sedan lekt mer än tio gånger. Det paret tillåter inte något annat par att leka. Jag lämnade kvar ynglen tills de var ca 4 cm. De simmade omkring utan att någonsin bli störda av de andra stora djuren. Fångade sedan upp dem för att se om det kunde vara den faktorn som gjorde att det inget blev. Men det var det inte.

                Vad det är som gör att de inte går fram vet jag inte men det kommer jag att ta reda på i sinom tid.

                Utöver det som redan skrivits av andra skulle jag säga att flytta en ruvande Xenotilapiahane skulle jag knappast kunna tänka mig. Något mer lättskrämt och hispigt vet jag inte och det räcker att tända eller släcka belysningen för att de skall "tjonga" runt i akvariet och låta som om de försökte begå harakiri mot rutorna.

                Jag har inga andra fiskar med mina Xenotilapior.

                Jag har ingen sand till mina Xen. papilio sunflower utan några skifferskivor och stora korallbitar på 3 - 5 cm, alltså korallsand modell "jättebitar". Jag har i sjön enbart sett Xen. papilio sunflower på stora stenar eller bergsväggar.

                I morse lekte min den första honan i min nya grupp Tro. duboisi "Maswa". Vi får hoppas hormonerna smittar i lokalen så att det blir lite fler yngel av Xenotilapiorna.


                Lars Andersson
                Årets Ciklidstämma hålls i Linköping 31/3 till 2/4

                Kommentar

                Arbetssätt...