Uaru amphiacanthoides

Släkte: Uaru
Art: amphiacanthoides
Grupp: Övriga
Beskrivning: Heckel
År: 1840
Tidigare vetenskapligt namn: Uaru amphiacanthoides, Promotis fasciatus, Uaru obscurum, Acara amphiacanthoides, Acara imperialis, Astronotus amphiacanthoides
Populärnamn: Triangelciklid, kilfläcksciklid, Uaru
Geografiskt område: Sydamerika
Typlokal: Rio Negro, Amazonasfloden.
Utbredning: Längs Amazon-Solimões med bifloder från Rio Japurá till Rio Tapajós, och i nedre och mellersta Rio Negro.
NCS Artbeskrivning: Olof Blomqvist & David Rejdemyhr, 2017-04-20

Naturlig biotop

Här lever den i en biotop bestående av nedfallna träd och grenar i lugnt vattenflöde.

Föda

Kilfläckscikliden kan inte hållas i akvarium med växter, eller rättare sagt, växter kan inte hållas i samma akvarium som kilfläckscikliden. Den är en extrem växtätare vars favoritföda är frysta gröna ärtor, som man kan mata mycket med. Detta till trots knaprar den i sig växterna efter ett tag.

Könsskillnad

Könskillnad är i regel svår att se. Det går dock med viss erfarenhet att skilja könen åt genom att fånga upp fisken och studera könsöppningen.

Akvariemiljö

Lämpliga vattenvärden: pH 5.0º-7.2º; KH upp till 10º och varmt vatten, ca 28 - 30ºC.

Beteende & lek

För att vara ciklid är kilfläckscikliden mycket lugn och fredlig. Den är att betrakta som en stimfisk, den bildar par endast under leken. Arten är mycket social och skall absolut inte hållas ensam. Det bästa sättet är att skaffa en grupp ungdjur, gärna tio stycken, och låta dessa växa upp ihop och bilda par. De ?överblivna? fiskarna skall inte plockas upp ur burken. Äggen läggs ofta på en flat sten, mellan 100 och 300 ägg. Beroende på temperatur kläcks äggen efter 30 till 72 timmar. De flyttas då till gropar i sanden i närheten av lekplatsen. Efter ca tre dagar simmar ynglen fritt och livnär sig de första dagarna på föräldrarnas slemskikt. Efter ytterligare tre dagar kan man börja mata med Artemia och micromask. När ungarna är två till tre veckor gamla är det dags att flytta dem till ett annat akvarium då de nästan ätit sönder sina föräldrar. Ungarna har en mycket stor aptit och får de inte tillräckligt med mat kan börja äta på sina syskon

Allmänt

Ynglen har två olika färgmönster innan de får vuxenfärgen, därför kan det vara svårt att känna igen yngel i akvarieaffärerna. När ungarna är upp till fyra cm är de rosafärgade med mörkare markeringar. Därefter, och upp till sju till elva cm, har den grå-brun bakgrundsfärg med ett blå-grått oregelbundet nätverk. Det är denna färgteckning man oftast ser i affärerna.

Litteratur

Eigenmann, Carl H & R.S. Eigenmann. 1891. "A catalogue of the freshwater fishes of South America". Proceeding of the United States National Museum. XIV: 67-69

Günther, Albert C. L. G. 1862. "Catalogue of the fishes in the British Museum. Catalogue of the Acanthopterygii, Pharyngognathi and Anacanthini in the collection of the British Museum". Catalogue of the fishes in the British Museum London. Vol 4; i-xxi + 1-534

Heckel, Johann Jakob. 1840. "Johann Natterers neue Flussfische Brasiliens nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden)". Annalen des Wiener Museums der Naturgeschichte. pp 325-471

Kullander, Sven. 2003. "Family Cichlidae (Cichlids)". Check list of the freshwater fishes of South and Central America. pp. 605-654

Schomburgk, R.H. 1843. "Ichthyology- Fishes of British Guiana - Part 2". The Natural History of Fishes of Guiana. p. 130-201

Steindachner, Franz. 1879. "Ichthyologische Beiträge (VIII)". Sitzungsberichte der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Naturwissenschaftliche Classe. v. 80 (n. 1-2): pp.119-191

Steindachner, Franz. 1875. "Beiträge der Kenntniss der Chromiden des Amazonenstromes". Sitzungsberichte der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Naturwissenschaftliche Classe. v. 71 (pt. 1); pp. 61-137