Biotodoma wavrini

Släkte: Biotodoma
Art: wavrini
Grupp: Jordätare
Beskrivning: Gosse
År: 1963
Populärnamn: Orinocojordätare
Geografiskt område: Sydamerika
Typlokal: Övre Río Orinoco, Mellan San Fernando de Atabapo och Río Casiquiare, Venezuela.
Utbredning: Övre och mellersta Rio Negro och Rio Orinoco med bifloder
NCS Artbeskrivning: Hans Appelskog och Olof Blomqvist, 2018-01-20

Naturlig biotop

Övre och mellersta Rio Negro och Rio Orinoco med bifloder. Dess biotop är små skogsströmmar med klart vatten eller dammar med mjukt och svagt surt vatten. De föredrar lugna områden relativt nära land.

Föda

Som foder accepterar dessa fiskar gärna Artemia och Cyklops, bra pellets och eventuell flingfoder.

Könsskillnad

Det kan vara svårt att skilja ut könen bland fiskar som inte är lekfärgade. Vid lek får hanen lysande blå fläckar på kinderna. De har även längre rygg- och stjärtfenor jämfört med honan.

Akvariemiljö

Man bör lämpligen inreda akvariet med ett underlag bestående av ett tjockt lager med fin sand. Om man inte har detta bottenmaterial, riskerar man att fiskarna förstör sina ömtåliga gälmembran. Om man inreder akvariet med några större flata stenar, kommer dessa att fungera som ett underlag för äggen vid en eventuell lek. Akvariets vatten bör vara mjukt och svagt surt, med en god filtrering och syresättning. Temperatur 26-30 grader °C. B. wavrini verkar föredra en dämpad belysning.

Beteende & lek

Leken sker på ett underlag av en sten eller i en grop. Ynglen är vid frisimmandet mycket små och äter första tiden foder som är mindre än Artemia. Därför är det viktigt att akvariet har varit igång under en tid, så att det finns mikroorganismer som de kan leva av. Efter hand kan man mata de små på sedvanligt sätt med Artemia och frånsilade Cyklops.

Allmänt

B. wavrini är en relativt liten representant urgruppen "jordätare". De söker sin föda genom att sila bottenmaterialet genom sina gälar för att därigenom urskilja det som är ätbart. Arten skiljer sig från B. cupido genom att den har en mer utdragen kropp, i vuxen ålder många blå iriserande prickar på kinden (mot enstaka) samt att sidofläcken sitter under övre längsgående sidolinjen, dvs längre ned än hos B. cupido och är placerad längre fram på kroppen än hos B. cupido där den sitter strax under bakre delen av ryggfenan.

Litteratur

Gosse, J.-P., 1963, "Description de deux cichlidés nouveaux de la région amazonienne.", Bulletin de lInstitut Royal des Sciences Naturelles de Belgique 39(35): 1-7

Cichocki, F. P. , 1977, "Tidal cycling and parental behavior of the cichlid fish Biotodoma cupido.", - Environmental Biology of Fishes 1(2): 159-169

Kullander, S. O., 1986, "Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Peru.", Department of Vertebrate Zoology, Research Division, Swedish Museum of Natural History, Stockholm, Sweden, 394 p.: 1-431

López-Fernández, H., R. L. Honeycutt and K. O. Winemiller, 2005, "Molecular phylogeny and evidence for an adaptive radiation of geophagine cichlids from South America (Perciformes: Labroidei)", Molecular Phylogenetics and Evolution 34(1): 227?244

Reis, R. E., S. O. Kullander and C. J. Ferraris, Jr. (eds), 2003, "Check list of the freshwater fishes of South and Central America. CLOFFSCA", EDIPUCRS, Porto Alegre: i-xi + 1-729