Astatotilapia nubila

Släkte: Astatotilapia
Art: nubila
Grupp: Viktoriasjön och Östafrika
Beskrivning: Boulenger
År: 1906
Tidigare vetenskapligt namn: Haplochromis nubilus
Geografiskt område: Viktoriasjön och Östafrika
Typlokal: Mwanzabukten i södra Viktoriasjön.
Utbredning: En av få haplochromier som inte är endemisk till en enda sjö. Den finns i Viktoria-, Kyoga-, Edward-, George-, Nabugabo-, Kachira-, Nakavali och Kijanebalolasjön, samt i de flodsystem i Uganda som binder samman dessa sjöar.
NCS Artbeskrivning: Albin Ekenberg, 2012-07-13

Naturlig biotop

Från 1-8 meters djup, ofta vid klippigare partier, men förekommer även vid områden med rikligt med vattenväxter.

Föda

Är i naturen opportunist och äter det mesta den kommer över. I akvarium äter den räkmix, flingor, pellets och frysfoder.

Könsskillnad

Hanen är större och blir svart till mörkgrå. Hanens äggfläckar blir orange med en svart ring runt, honans äggfläckar är vanligtvis gula utan svart kant.

Akvariemiljö

Några större stenar eller rötter och några robusta vattenväxter bildar en bra miljö för denna ciklid. Som sällskap kan man t.ex ha andra liknande viktoriaciklider eller mbunas exempelvis Rödzebra (Metraclima Esterae).

Beteende & lek

En medelaggressiv art. Den bör hållas från 3-4 individer och uppåt. Leker ofta och får kullar på mellan 20-60 yngel. Honan munruvar 14-20 dagar.

Allmänt

Denna art anses vara mycket lik urfadern för alla haplochromier i viktoriasjöområdet.

Blandas lätt ihop med andra svarta viktoriaciklidarter, och många exempel på felidentifierade fiskar har förekommit. Bland annat förekommer mycket bilder på internet med fisk med fel artnamn.