Annons
Den förekommer i sediment-täckt klippbiotop samt i övergången mellan sten- och klippbiotop. Arten har trängts undan av framgångsrikare arter från grundare och näringsrikare biotoper. N. leleupi hittas därför på djup under 15 m.
Utfodringen är problemfri, de tar alla typer av foder. För att de ska få vacker färg krävs dock foder typ räkor, Artemia eller Cyklops, vilka innehåller naturliga färgämnen.
Hanen större än honan och har mer spetsiga rygg- och bukfenor. Hanen är också betydligt mer orange. Hos en hona som har lekt kan man skönja en mera markerad könsöppning.
Regelbundna vattenbyten, temp. kring 26 C och pH ca. 8,0 ökar chansen att denna vackra ciklid klarar sig i akvariet.
N. leleupi patrullerar av ett stort revir i sin naturliga biotop, där de lever ensamma och uppvisar ett aggressivt beteende gentemot artlikar. Detta kan bero på den näringsfattiga biotop de lever i, den måste leta upp sin föda bestående av insektslarver och kräftdjur över en stor yta mellan klippor och i håligheter, vilket innebär att det är glest mellan individerna. I naturen har man inte kunnat observera lekande par, men i akvariet bildar de ofta lekpar som kan fungera friktionsfritt en tid. Honan sköter ägg och yngel, hanen bevakar det yttre reviret. N. leleupi leker i grottor och ger kullar på 40-100 yngel, beroende på honans storlek och ålder. Frisimmande yngel matas direkt med Artemia-nauplier, för att senare äver få t.ex. Cyklops och fin fördelad räkmix. Hanen deltar inte länge i omvårdnaden av ynglen, det bästa är att flytta denne till ett annat akvarium för en tid.
Tyvärr kan hanen vara mycket aggressiv gentemot honan och kan lätt stressa ihjäl henne om hon inte är lekmogen. Detta är nog den vanligaste dödsorsaken för de N. leleupi som lever i våra akvarier. För att motverka detta håller man denna ciklid bäst i ett akvarium med många gömställen bestående av klippor och stenpartier. Ett akvarium på 1,5-2,0 m ger också fiskarna chansen att dela upp utrymmet i flera mindre revir, och därigenom undkomma varandra.
