Annons
Tanganyikasjön; i och omkring tomma snäckskal i sandbiotop på ner till 20 meters djup. Kolonibildande.
Som foder passar levande Artemia utmärkt, men även Daphnier, Cyclops, micromask och räkmix.
Ingen tydlig könskillnad finns innan hanarna börjar växa ifrån honorna.
För att hålla ett par N. multifasciatus krävs inga större akvarier; 30 l räcker. Detta kan inredas med fin sand, några tomma snäckskal och ett litet luftdrivet filter. Snäckorna sprids ut i framkant av akvariet. Läggs snäckorna i mitten eller där bak, skyfflar fiskarna upp "grävsanden" mot frontrutan, vilket gör insynen begränsad. I ett så litet akvarium är vattenkvaliteten viktig; ingen överbliven mat och regelbundna vattenbyten.
Trots sin litenhet är N. multifasciatus en aggressiv försvarare av sitt revir, som brukar bestå av en grupp tomma snäckor. Mångdubbelt större fiskar jagas resolut bort. Hanen är den mest aktiva. Har man fler honor än hanar kan hanarna leka med fler honor, annars är arten att betrakta som monogam. Honorna lägger rom med ett par veckors mellanrum, upp till 20 stycken ägg läggs inne i snäckskalet. Vanligtvis kommer det fram fem till tio yngel med ca tre veckors mellanrum. Ynglen äter nykläckt Artemia direkt. Ynglen stannar ganska länge hos föräldrarna innan de jagas bort. Då måste man se till att det finns fler snäckor en bit bort eller ett stenröse med småstenar som de kan gömma sig i. Arten är en grävare av stora mått. Ofta gräver den ända ner till bottenglaset av akvariet. De gräver runt om snäckan så att de får ingången dit de vill. Snäckorna får inte vara för stora. Snäckor med storlek som vinbergssnäckor går bra, men inte större.
I ett stort akvarium är arten starkt bunden till sina snäckor, den är dock mycket bestämd när det gäller att skydda sitt revir. Det är intressant att studera hur en så liten fisk kan jaga bort en mycket större.
