Otopharynx selenurus

Släkte: Otopharynx
Art: selenurus
Grupp: Haplochromis
Beskrivning: Regan
År: 1922
Tidigare vetenskapligt namn: Cyrtocara selenura, Haplochromis selenurus
Geografiskt område: Malawisjön
Utbredning: Förekommer runt hela Malawisjön.
NCS Artbeskrivning: Hans Appelskog, 2012-11-04

Naturlig biotop

Malawisjön, Afrika. Den förekommer runt hela sjön och lever över sandbotten på ett vattendjup av 3 - 20 meter. De exporter som har skett har varit fångade vid Senga Bay vid den syd - västra delen av sjön.

Könsskillnad

Hanarna har något längre och mer utdragna fenor, vissa hanar har en blodröd söm längs ryggfenans övre del och de blir även större än honorna. Det är inte helt lätt att skilja en hona ifrån en hane utan att könsbestämma via en kontroll av respektive könsöppning.

Storlek kring 12 -17 cm.

Akvariemiljö

En storvuxen ciklid som denna kräver ett rymligt akvarium, helst omkring 400-500 liters volym, och en botten som består av fin sand. Viktigt är att sörja för en god filtrering då dessa fiskar annars kommer att åstadkomma en vattengrumling genom sitt ständiga bökande i bottenmaterialet. Som medinnevånare i akvariet bör man inte välja alltför hårdföra och tuffa mbunas, då dessa kommer att stressa de lugnare O. selenurus. Vattenvärden och temperatur som förde flesta ciklider från denna sjö, dvs. pH omkring 8,0 och temperatur ca 26 °C.

Beteende & lek

Sin föda söker O. selenurus bl.a. genom att följa i Taeniolethrinops praeorbitalis spår, då dessa stora "grävmaskiner" går fram i bottensedimentet rörs det upp mängder av olika partiklar som är ätbara. De söker även själva sin föda i bottenmaterialet och dras till uppvirvlande sediment, som söks igenom etter något ätbart. Detta beteende delar selenurus med en mindre grupp liknande arter, där den mest kända är Cyrtocara moorii.

Hanar i lekdräkt skiljer inte speciellt mycket från normalfärgen, och man känner till väldigt lite kring lekbetingelserna för denna art. De har dock lekt i akvarium, och där har själva leken skett direkt på sanden i akvariet, utan att de har grävt eller på annat sätt markerat lekreviret. Man kan förmoda att deras lek påminner mycket om det beteende som C. moorii har. De nyspottade ynglen matas direkt med artemianauplier.