|
Boulengerochromis microlepis
Av: Kjell Fohrman
|
|
Boulengerochromis microlepis blir som fullvuxen drygt 70 cm och är en av
världens allra största ciklider, kanske t.o.m. den allra största.
Den är en utpräglad rovfisk och fångar sitt byte genom att förfölja dem.
Det finns lite olika rapporter om hur leken går till i sjön.
Några (Brichard och Coulter) menar att de gräver stora bon innan de
leker. Andra (Kuwamura och Konings) menar att äggen läggs på en flat sten,
på flera mindre stenar eller på tomma snäckskal. När äggen efter några
dagar är kläckta flyttas larverna från boet till en liten fördjupning.
Dessa fördjupningar är troligtvis övergivna Cyathopharynx furcifer-bon.
En sak som är anmärkningsvärt, är det stora antalet yngel som uppskattas
till mellan fem och tiotusen. Poll (1956) undersökte många vuxna individer
och fann att mag- och tarmkanalen hos sexuellt mogna individer var
tillbakabildad. Han drog slutsatsen att arten endast leker en gång. Wang
Kuo-Jung, som odlat B. microlepis i stora betongbassänger, har kommit fram
till samma slutsats. När äggen togs bort omedelbart efter att de hade
lagts, så lekte ett par tre gånger inom en månad.
I fångenskap har B. microlepis odlats i bassänger, men det har fram tills
nu inte funnits några kända rapporter om odling i akvarier. Två hobbyodlare
i Eskilstuna, Sverige (Rasmus Plomin och Kenneth Bengtsson) har nämligen
lyckats och denna rapport är baserat på en intervju med dem.
Sommaren 1991 köpte de i en akvarieaffär 8 st yngel som var ca. 6-8cm.
Dessa var vildfångade och hade nyligen kommit in med en sändning från
Zambia. Alla åtta placerades i ett akvarium på 250 l där de växte mycket
snabbt. Efter 8-9 månader då de var ca. 15 cm, började de slåss och inom en
kort period hade fem stycken dödats. De tre återstående flyttades över till
ett akvarium på 500 l med stora malawiciklider. Här fungerade det betydligt
bättre och de slogs nu inte längre med varandra. De är dock tuffa och har
lätt för att hävda sig gentemot andra fiskar. När de köptes in var de
guldgula med ett blått skimmer, men färgen hade nu förändrats till grå-gula
med silverprickar. De växte fortfarande snabbt och efter ca 6 månader
började de slåss igen och de flyttades över till ett 850 liters akvarium.
Våren 1993 hade de hunnit bli ca 30 cm och de började visa tendens till
att para ut sig. Av de tre återstående visade sig två vara hanar och en
hona (honan är något mindre). Fiskarna hade nu en guldgul buk men var i
övrigt askgrå. Silverprickarna var kvar men var inte längre så
framträdande. Övriga fiskar plockades nu ut ur akvariet, förutom en
Aristochromis christyi-hona och en Labeotropheus fuelleborni-hona som
behölls som "strykfiskar". De två som parat ut sig, blev nu mycket
aggressiva gentemot den andra hanen och i striderna mellan dessa blev denna
hane så skadad att den blev blind. Honan grävde nu en stor krater och
försökte få hanen intresserad av att leka, men utan resultat. Tiden gick
och de växte snabbt (hanen 45 cm, honan 40 cm) på en diet av räkor och
pellets. Hanen började nu anta en betydligt vackrare färg. Den blev helt
guldgul med markerade silverprickar och ett blått kindparti. En mycket
vacker bjässe. Honans grundfärg var också guldgul, men betydligt mer
tigrerad i en svart kulör. Ju närmare leken desto mer markerad blev
teckningen.
Lek 1
Honan slutade äta och började gräva en stor krater (ca.40 cm diameter)
ända ner till bottenglaset. En vecka efter att honan slutat äta (18/11 1993) lekte de. Dessvärre lekte de på morgonen (samma tidpunkt även övriga
gånger) och därför finns det inte någon ögonrapport över hela lekens
förlopp. Det är dock honan som hela tiden tar initiativet och lockar hanen.
Han placerar sig ett par dm över lekplatsen, medan honan simmar rakt över
lekplatsen ett par gånger under tiden som hon lägger ut äggen i raka
strängar. Efter att honan passerat över lekplatsen ett flertal gånger, går
hanen ner och befruktar äggen. Därefter återtar han sin plats ett par dm
upp och honan simmar ånyo rakt över lekplatsen medan hon lägger strängar
med ägg o.s.v.
I den första leken las ca 400 ägg som vaktades av både honan och hanen.
De brydde sig dock inte alls om "strykfiskarna" utan var bara aggressiva
gentemot den andra hanen. Två dagar efter leken var 75% av äggen borta, på
tredje dagen alla. Honan började äta igen dag fyra.
Lek 2
Nästa lek skedde 13/12 1993. Även denna gång slutade honan äta en vecka
innan leken. Denna gång las dock inte äggen i kratern utan på en
tegelpanna.
Nu var det ca 700 romkorn som kläcktes efter 3 dagar, då de flyttades
till en liten grop nedanför tegelstenen, dvs ej i kratern. Ynglen som nu
var ca 3mm stora vaktades mycket aggressivt av bägge föräldrarna. På den
fjärde dagen sögs ynglen upp och flyttades till ett 300 liters akvarium.
Föräldrarna var mycket arga och bet och slet i händerna och i slangen. På
femte dagen var ynglen helt frisimmande och matades med nykläckt artemia
och cyclops.
Dag sju började ynglen att dö i snabb takt, sannolikt beroende på att
maten var för stor. Istället fick de djupfryst röd plankton och de slutade
dö. Idag (22/1 1994) finns det 50-75 yngel kvar. De växer mycket fort och
är nu ca 20 mm. Honan började äta igen dagen efter att ynglen flyttats.
Lek 3
Den 13/1 1994 lekte de igen. Denna gång grävde honan en krater som de
lekte i. I övrigt samma som tidigare, dvs honan slutade äta en vecka innan
leken och det var återigen hon som var den klart pådrivande. Äggen (ca 1000
st) las i botten av akvariet på bottenglaset. Efter två dagar var alla
romkornen borta, sannolikt beroende på att hanen inte var redo.
Allmänt:
Paret är förhållandevis snälla mot de övriga akvarieinvånarna (med
undantag för den andra hanen som får stå bakom pumpen). Till och med under
leken får L. fuelleborni-honan (ca 15 cm) och A.christyi-honan (ca 20 cm)
röra sig relativt fritt i akvariet.
Vattenvärdena verkar inte ha så stor betydelse. Vanligt kranvatten med
ett pH på ca 8 har använts, ca 50% av vattnet har bytts varje vecka | |
