Nordiska Ciklidsällskapet
Ciklidbladet - Nordens bästa akvarietidning


Digital termometer

Av: Michael Persson










Innehåll:
Ciklidfronten
Aequidens rivulatus
Drömciklider från Malawi- och Tanganyikasjöarna
Ordförande har ordet
NCS medlemserbjudande nr 2/2005
Hos Stefan och Thomas är det malawi som gäller!
Webbnytt
Skräckblandad förtjusning
Malmö akvarieförening på Tysklandstour
Melaochromis labrosus - en gammal bekantskap
Bananflugor, mbunor och makgadikgadiciklider
Fototävlingen
Kan ciklider adoptera yngel?
Jakten på Etroplus canarensis
Digital termometer
En mundrug. sneglehus-art fra Malawisøen - Metriaclima livingstonii
Aquarama 2005
Cichlidae
Till minne av Frank Warzel
The cichlid diversity of Lake Malawi/Nyasa/Niassa: identifi cation, distrib
Auktion med Göteborgs ciklidgrupp 7/5
The Endemic Cichlids of Madagascar
Intervju med Ad Konings
Jag tycker att det bästa alternativet för termometer i akvarier är vanliga inne/ute termometrar, med utomhusgivaren placerad i akvariet. Fördelarna är att givaren är lätt att dölja men framförallt uppskattar jag att det går att läsa av max och min temperatur. I synnerhet sommartid när det är svårt att hålla temperaturen på en lagom nivå är det bra att kunna se svängningarna under dygnet. Vanliga plast-/glastermometrar för akvariebruk är säkert väl så pålitliga (troligtvis oftast bättre) men har nackdelen att de inte är så trevliga att se på när de sitter synligt i akvariet. Digitala termometrar som klistras på glaset blir enligt min erfarenhet med tiden omöjliga att avläsa. Det är viktigt att tänka på att en termometer inte är exakt bara för att den visar tiondels grader, ha därför gärna en akvarietermometer av hög kvalitet till hands för att kontrollera eventuella avvikelser på dina inne/ute termometrar. Följande historia utspelade sig hemma hos mig för några månader sedan. Panikrusande leptosomor När jag slog ett öga på termometern till karet med Cyprichromis leptosoma och Callochromis macrops så såg jag att temperaturen låg på 33,2 grader. Fiskarna såg förvånansvärt pigga ut, men jag fick panik. I akvariet finns ingen doppvärmare eftersom temperaturen har legat relativt konstant runt 24,5 med hjälp av rumstemperatur och utstrålning från teknisk apparatur. Därför kunde trasig doppvärmare uteslutas. Jag kände efter om någon av pumparna utvecklade onormalt mycket värme och inte heller här upptäckte jag något konstigt. Rumstemperaturen var 22 grader så den kunde inte heller vara orsaken. Smått stressad eftersom jag satt och jobbade med nästa nummer av Ciklidbladet, tog jag fram en slang och tappade ut en tredjedel av vattnet och ersatte det med kallvatten. Nu kom temperaturen ner på 27, 5 men nu började fiskarna se mycket medtagna ut. Dom gjorde panikrusningar mot täckglaset och flera leptosomor simmade med buken uppåt. Först nu fick jag den ljusa idén att stoppa ner handen och känna på vattnet, brrr det var iskallt. Sunt förnuft Hade jag gjort det från börjar hade jag direkt kommit på att det var termometern det var fel på, den visade 9 grader för mycket. Jag hade alltså sänkt temperaturen från 24,2 till 18,5, bara för att jag var dum nog att inte känna på vattnet och se om det var rimligt att det var över 33 grader... Termometern var en inne/ute-termometer med utomhusgivaren i akvariet och den var köpt hos en lågpriskedja. Den hade använts i drygt ett år, i andra akvarier har jag termometrar av samma typ men av andra fabrikat som fungerat i över tio år utan problem. Här misstänker jag att det var utomhusgivaren som inte tålde att ligga i vatten så länge. Med tanke på att givaren är tänkt att vara placerad i utomhusmiljö är det förvånande att den inte klarar fukt bättre. För att ge bättre skydd kan man smeta in givaren med akvariesilikon. Resultatet då - jo jag hade nog tur. Den största leptosoma-hanen (för övrigt den som pryder omslaget till NCS kalender 2005) dog direkt. Alla övriga fiskar klarade sig bra och redan efter några timmar var allt normalt igen.